julviva

Åh kära Stockholm. Jag ser mig aldrig mätt på denna stad! Vandrade ner för Drottninggatan, svängde in på systemet och fick mig med lite rödtjut och några öl. Traskade sen vidare mot riksdagen, Rosenbad, och såg solen sänka sig över vattnet i gulröda toner. Gick igenom gamla stan som faktiskt var ganska tom på folk och ringde upp mamma. Gick mot Slussen och på mammas tips köpte jag äntligen en strömmingburgare. Galet god fisk som skulle kunna ackompanjeras av mycket godare bröd men helt klart godkänd. Köpte sen med mig lite påskblommor från stressade killar på södermalmstorg och gick upp på götgatan. Gick in på Gateau och fick med mig de två sista rågfrallorna till frukost imorgon, lycka. Svängde in på rebellen och köpte billiga jordgubbar, blodapelsiner, bake-off på croissanter och lufttorkad skinka. Redo för AW hemma hos mig. Nu är jag påväg med allt detta hem och förhoppningsvis kommer Julie och Fred sen och så ansluter Patz vid tio-snåret.

Så jävla redo för påsk! Också jävligt grejt att betala 20 spänn för ekologisk supergod mat på dagis varje dag vilket leder till att jag oftast inte käkar middag equals jag sparar pengar och kan köpa blommor och croissanter istället.

I rosa byxor, rosa skor och med en rosa hallonsmoothie rullar jag mot jobbet. Jobbar stängning men det är få barn och då kan man mysa ordentligt och hitta på grejer! Är dessutom ledig imorgon vilket ska bli obeskrivligt skönt, får inte bli sjuk igen... Men nu som sagt, Skärtorsdag på jobbet!

Stockholm badar i solljus och luften luktar äntligen lite vår. Att stiga upp i morse kändes som om det kunde liknas vid ett Vasalopp... Min kropp skrek efter sömn trots mina nästan sju timmar. Att träningsvärken i låren och ryggen gjorde sig påmind gjorde det ju inte lättare men ganska skönt ändå att känna att man gjort något.

Idag öppnar jag på dagis, det är påsklunch och jag slutar tidigt, bästa kombon! Och efter jobbet ska jag fika med Ramonis, ska bli urmysigt.

Pratade med mamma igår. Fick massa pepp och blev faktiskt nästan rörd och fick hemlängtan. Hur fantastiskt är det inte med två personer som alltid står bakom dig om du faller? Älskar mina föräldrar så himla mycket men det är väl ingen surprise. Mamma fick mig dock att tänka också. Vad vill jag och vem är jag? Ska det vara så jävla svårt och ta upp så mycket tankekraft? Går det att dela våg att surfa på? Jag antar att jag kommer märka det i framtiden. Rätt jävla läskigt ändå. Fejkar jag eller är jag mig själv?

Sitter på tunnelbanan, nästan framme vid jobbet. Solen strålar ute och detta är en fyradagarsvecka, bådar gott! Är seg i kroppen dock, Julie och jag körde hårt på Sats igår och till råga på allt har jag börjat använda mina rosa easytone-skor vilket pinsamt nog faktiskt ger träningsvärk..

Efter passet adopterade Julie och Fred mig igen, jag blev serverad lasagne och två avsnitt familjen annorlunda. Hann också maratonsnacka med Jess, underbara kvinna, och även med min baby. Så så värt och nu är livet på rätsida igen tror jag. Det går inte enligt mina ritningar men jag är glad att följa någon annans för tillfället.

Funderar redan nu på om jag kommer palla ett träningspass ikväll, jobbar ändå till halv fem.. Några grey's, mörk choklad och nana tidigt är ju mer min melodi... Dags att ändra på dock, från förra sommaren har jag gått ner sju kilo, nu är jag redo att ta tillbaka några i form av muskler!

..didn't I my dear?

Utmattad efter helgen. Men lever och försöker vända 2013 så att det åter igen hamnar i mina händer. Vill ha honom vid min sida. Streetdance imorgon är det som lockar.

Har kanske gått in en vägg. Är kanske utmattad. Vaknar kvart i tio, tittar på svanprinsessan och sover sen till halv tre. Får frossbrytning av att dagen bara sprungit förbi och lämnat mig kvar. I morgon måste jag försöka röra mig lite, se om huvudvärken släpper. Är rädd, drömmer mardrömmar. Finns ingen annanstans jag vill vara just nu än här hos Julie och Fred. Kanske hemma hos mamma och pappa. Total trygghet är vad jag eftersträvar och den yttre världen känns enormt läskig efter dokumentären the cove och filmen into the wild. Ska släcka jordgloben nu och vakna till en ny dag. Glömma att jag skrev ordet begravning i kalendern idag eller att vårt samtal innehöll noll procent värme.

Öppnar balkongdörren och går ut. Snön singlar ner i stora tussar och har gjort sen min klocka ringde vid sex i morse. Det är ganska kallt men jag är förlyldvarm, kallsvettig. Det ska vara vår men ändå singlar snön ner timme efter timme. Jag kan inte låta bli att tycka att det är vackert, och särskilt då solen skiner igenom för en sekund.
Igår drömde jag att du levde, att vi skrattade och du berättade varför folk trodde att du var död. Jag vaknade upp och så var du det också, död. Jag tar ett djupt andetag av den friska balkongluften, sörjer lite att min näsa är igentäppt så att jag inte kan känna doften av snö. Går sedan in och lägger mig under två täcken och tittar på ett grey's till. Vill bli frisk.

3.2.1 Kyss. Får mig att le fortfarande.

Hänger i fårskinnsfåtöljen hela dagen idag. Dricker varm choklad som bot mot halsont och tittar på alpint. Rensar emellanåt en låda eller kasse med gamla saker. Mamma hjälper till att plantera om min nya ormbunke och pelargon som jag ska försöka få att överleva på Lidingö. Glider runt i mjukis och njuter verkligen av att vara ledig. I morgon är det dags igen klockan sju på jobbet men det är långt kvar än. Nu ska vi käka risgratäng och snart ska jag hoppa in i duschen och fräscha upp mig lite. Världsbäst söndag i alla fall.

Är i Karlstad och njuuuuter! När pappa och jag anlände i går hade mamma fixat räk- och mangosallad som vi slängde oss över med vin till. Intog sen soffläge och bara myste tills Helena kom och vi förflyttade oss till min säng. Bara låg där och diskuterade allt om livet. Om vår uppfattning om "twenty-something" och hur det egentligen är. Hon är så fin och jag är så glad att jag har henne!

Idag väckte mamma mig vid niosnåret och berättade att vi skulle befinna oss på spinning om en timme. Med dödsångest (i princip) pallrade jag mig upp, åt lite fil och drog sen över mjukis över träningskläserna och gick in till sats. Cycling Pulse i 45 minuter var genomförbart faktiskt och ganska kul! När sista toppen var nådd kände jag dock att jag nästan hade mer att ge. Har dock fått betala för det med enorm trötthet resten av dagen.

Eftermiddagen spenderades på älskade Arnön i sin finaste vinterskrud. Jag lånade pappas fasters gamla turskidor och sen tog vi oss över isen mot tallskär i den gassande solen. Bortskämd är vad man blir. Helt jäkla underbart! Saknade dock min lillebror. Trötta planterade vi oss sedan i varsin fåtölj, grillade banan med choklad i inomhus och tittade på film medan det mörknade utomhus. När filmen var slut och det var dags att bege sig hemåt gick vi alla tre ner till vattnet för att titta på stjärnorna som lyste så himla klart.

Livskvalité.

Igår fick jag tidigare från jobbet, svirade om från baggyjeans och mjukiströja till ett par jeans och satte på lite läppstift. Barnen tittade extremt misstänksamt och frågade var jag skulle hundra gånger. Och jag skulle till Berns Asiatiska! Efter en touchdown i Gamla Stan för att hämta upp Patric som fikat med Sandy, promenerade vi till Berzelipark (tror jag det heter!). Där mötte vi ull Mini och slutligen Patrics farbror med fru. Sen åt vi alltså inne på Berns och det var g u d o m l i g t. Dumplings, lättstekt lax, fish 'n chips, ryggbiff och massa mer svaldes ner med först en asiatisk öl och sen ett australienskt rödvin. Åh herregud så gott allt var och så bortskämd jag kände mig! Det hela avslutades på Chinateatern med musikalen Rock of ages som var underbar. Inte toppklass men massa skratt och så där görgo känsla i kroppen.
Man kan säga att vi somnade ganska snabbt när vi kom hem... Och nu är jag på tuben mot jobbet efter lite sovmorgon och ska ge allt. Fredagsdisco, ansiktsmålning och solen. Bäst. Och kvart i fyra kommer pappa och vi ska åka till Karlstad där jag inte varit sen jul! Vi får se hur det blir men jag ska kämpa, ta inte ner mig jorden. Glad fredag i alla fall!

Drar iväg och dansar streetdance med Julia. Fan va värt! Kan inte hålla mig utan smådansar på perrongen innan banan kommer. Allt handlar om att hålla andan och inte tänka. Nu, nu,nu. Turn up the music, make it louder!

Det är svårt att inte låta tankarna vandra. Konstant huvudvärk och noll lust för träning men ska ändå göra ett försök sen tror jag. I morgonkväll kommer min baby äntligen. Ska bli så skönt att prata med någon som är i samma position som en själv och självklart få några hundra kramar. Nu ska jag handla och det enda som står på listan är choklad vilket känns ostabilt..

Igårkväll stod jag och Julie på listan till Book and Dreams bokevent tack vare Sarah och det skulle ju utnyttjas. Vi kom dit vid kvart i sju, stod i lång kö och kom slutligen in på Scandiabiografen. Vi fick drinkbiljetter och knatade in i biografen och slog oss ner. Lyssnade på extremt intressanta intervjuer och jag fastnade särskilt för en kille som var 1.98 och har skrivit boken ett öga rött. I pausen drack vi vin och åt wraps och ville stört gärna vinna den där drömresan för 2 till Jamaica. Det gjorde vi inte...

Efteråt åkte vi hem till Juls och sov. Sjukt jäkla bra kompishäng. Nu sitter jag på tuben och inser att jag missat att jag skulle byta i Liljeholmen..... Men antar att jag klarar mig ändå. Och igår var bra, tankarna flög iväg lite och det var skönt med en paus från ensamheten.

Jobbade hela söndagen i myströja och lever på turkisk yoghurt, hallon och honung. Bo själv suger. Äta frukost till middag är bäst. Har också lagt till Begging i familjelistan på spotify, känns stabilt. Nu ska jag hoppa på banan och rulla över bron hemåt och göra mig i ordning för ikväll. Puss alla.

Måndagmorgon, jag börjar sju som vanligt. Det är nästan minus 10 ute och himlen är klar. Jag tror mina tårar är slut för nu, jag brukar vara intensiv. Ändå blir jag upprörd över reglerna över saknad. Jag förstår att hans familj, hans vänner som känt honom så himla länge - de känner en saknad så enorm att den inte går att sätta ord på. Men jag saknar också, om än säkert mycket mindre. Men låt mig sakna.

Nu lämnar jag ön, passerar bron med Östersjön under mig. Jag orkar. Jag ska träffa mina fantastiska under på jobbet och de om några kan få en på andra tankar. Sandkakor, pärlplattor och Sean Banan till exempel.

Det är sista personalfesten och det brister för mig. Jag bara gråter och gråter, skickas runt i olika famnar och folk stryker mig över ryggen. Hamnar i Wiklanders famn och han säger "du reagerar bara så som alla känner". Tårarna tar inte slut, jag vill hem. Går ut på parkeringen och ser Gavling, han pratar med en av våra chefer och jag uppfattar det som otrevligt. Jag går ändå in i hans famn och han säger "inte just nu Julia". Jag tittar upp och gråter fortfarande hysteriskt och han säger till sin/vår upprörda chef "det här får vänta" och så håller han om mig och tröstar. När jag lösgör mig och börjar gå hem till övre nedre har jag Patric bakom mig. Vad jag inte visste tills idag var att Gavling tar tag i Patric, hårt, och säger "ta jävligt bra hand om henne nu, hon är en sån jävla bra tjej".

Det om något visar hur han var. En tjej som jag, engångssäsongare, och han brydde sig ändå. Jag längtar så efter honom. I morgon ska jag jobba igen och jag måste verkligen ta tag i mig själv. På kvällen ska jag på event med Julie och det ska bli kul. Nu ska jag äntligen sova igen. Eller vakna upp.

Det är nog en mardröm. Man har inte vänner som dör i laviner. Hela min Facebookfeed fylls inte med nostalgibilder och fina hyllningar på riktigt va? Och om jag åker till Stöten så är han väl där? Och alla hans nära vänner är glada och sådär skämtfriska och inte alls i upplösningstillstånd, eller? Jag hittade den här bilden, som är skickad året efter att jag säsongade. Jag var inte glömd, och sannerligen inte han. Det där var vårt liv. Nu fortsätter alla andras men inte hans. Orättvist.

Vaknar hos Julie och Fred. Solen lyser in genom fönstret och jag snoozar en extra gång. Idag ska jag försöka jobba, fokusera lite på annat och ta tag i livet efter denna paus. Kroppen skriker efter ledighet men jag biter ihop och vet med mig att nästa helg är ledig och förmodligen kommer spenderad invirad i en filt på Arnön. Och idag kan bli kul, solen skiner och jag har inte jobbat på Twillan på länge. Jag klarar det.

Mamma ringer när jag är på t-centralen. Hon säger att det stod om honom i tidningen i morse. En värmlänning död i Åre. Visste de att han växte upp på Råtorp och trots åtskilliga år borta från Karlstad fortfarande hade lite dialekt?
Jag sätter mig på pendeltåget och känner för första gången att nu kommer tårarna. Och jag gråter. Tårarna slutar inte rinna och andningen blir sådär jobbigt stötig och alla tittar. I Årstaberg när tåget stannar går killen som suttit i samma vagn förbi mig, stryker mig på armen och håller fram några näsdukar. Jag försöker le och sen är han borta. Precis som Gavling.
Jag kände honom bara i 5 månader och antar att de som verkligen var hans nära vänner har det så mycket svårare än mig just nu. På något sätt känns det fortfarande som om han kommer träda fram och säga att någon drivit med honom. Men någonstans förstår jag nog att han är borta.

Min finaste Messilina tar klivet över till 22. Vore ju kul att vara där. Men tar för givet att hennes bästa vänner löser situationen!

I onsdags klippte jag mig hos en frisör som tog 2000 för kalaset. Lever på snö resten av månaden, plus fin färg i håret och färgade fransar. Köper även tulpaner till mig själv och njuter av att vara feminist en internationell kvinnodag som denna. Har vänner (väljer att kalla dem så även om beteckningen bekanta skulle vara på plats) från tjejjouren som startat ett svinbra bokprojekt som heter skulden är inte min. Sök på Facebook och läs! Själv ska jag beställa boken när jag kan. Glöm inte att feminist betyder att man tror på jämställdhet rakt av, inget knas. Ha en fin fredag!

Står och väntar på att banan ska komma. Klockan är 06.19 och det är inte många här förutom mig. Himlen är blå, rosa och gul, världens vackraste. Luften är krispig och iskall och jag tänker på mina älskade vantar som blev kvar på en tunnelbana igår. Mina andetag blir till rök utanför munnen och drar man in luften för fort gör det ont i lungorna.

Igår satt jag i soffan, men världsbra planer för helgen innehållandes överraskningar och alla de bästa. Så börjar ja gråta, hulkandes. Min nytränade kropp skakar av ansträngning och jag får ingen luft. Jag försöker ändå, gör flera försök och dricker tillslut upp en hel cola för koffeinet och sockret. Inget händer förutom att jag inser mig besegrad. Lägger mig i sängen i kläder, utan borstade tänder och vaknade i morse kvart över fem till klockan. Ibland inbillar jag mig att jag behöver en paus. Men nu rullar banan in och jag ska titta på hur himlen färgas hela vägen till jobbet och dricka mitt rooiboste. Det är trots allt fredag.

Två och en halv timme har jag spenderat hos frisören. Hon var irriterad, kletade färg i mitt öga men var tydligen bra på det hon gjorde för jag känner mig fin trots väldigt liten skillnad. Blondie i alla fall. Blondie på väg till Lidingö och CV-skrivande och möjligtvis (troligtvis) något avsnitt grey's. Smått ångest för utebliven träning idag, åt som ett djur på jobbet. Att gå upp 05.15 tär..

Och CV-skivande som sagt. Nu jäklar ska jag hoppa på den karusellen igen. Och jag erkänner, att jakten är näst intill underhållande men bytet desto mindre. Vad jag snackar om? Att jobba fortfarande inte hamnat på Top 10- listan. Dock ligger pengar farligt högt. Så jag blir den där Julia som aldrig varit på intervju utan att få jobbet. Farlig tjej. Ovetande tjej. Först ska jag i alla fall svira om till mjukis och nattlinne och äta några fetaostbiffar med sallad. Snart fredag!

Freakade ut på Ica i hungerstrejk och var sugen på precis allt. Kom hem med ölkorv, skagenröra, soltorkade tomater och massa apelsiner exempelvis. Blandade ihop en sallad med de soltorkade tomaterna, mozarella och chorizo och ringlade över ton med olivolja. Så jävla gott! Gjorde sedan nötfärsbiffar med fetaost i att ha i kylen, gott att ta innan träning eller äta till frukost! En apelsin ska jag pressa och dricka juicen av till frukost i morgon, längtar redan. Kalaset var ju inte billigt, men jag tänker mig att äter jag och mår bra slipper jag köpa nödhunger-choklad på pressbyrån varje dag.

Nu, ljuvliga timmar sömn innan karusellen börjar igen. Ska få den att snurra åt mitt håll och starta morgonen vid mina nya tulpaner. Sov gott!
Ps. Pappa är här och är magsjuk. Kanske inte drömscenariot men livet är så mycket enklare ändå.

Går för övrigt tillbaka till min vecko-kärlek ikväll. Snart har jag sett om allt för många gånger, är i desperate need efter en ny serie. Tror det kommer bli Girls vilket känns bra. Dock kan ju denna scen aldrig bli old, älskar den och Alex!

Önskar för övrigt att fler av mina val hade karaktär av tv-serievalet. Men framtiden väntar ganska enormt osäkert där framme. Kommer vi komma ut på andra sidan tillsammans? Jag vill det. Är trött på att kämpa, vilket ju bara är så töntigt eftersom hela livet är en fight. Dags för att bestämma sig för om jag ska ligga ner och ta slagen eller om jag ska fightas tillbaka med ett leende på läpparna. Men den här jävla tristessen, det är den segaste fighten på länge.

Det är dessa stunder jag lever och kan känna den där riktiga tillfredsställelsen med livet. Vandra in på SATS med Julie och sen gå på streetdance. Fy i helvete så jävla roligt! Jag är inget dansgeni och koregrafin tar alltid lite längre för mig att lära mig, men sen jävlar är det bara att kötta. Satan vad underbart att bara koppla bort allt och jamma loss i ett kolsvart rum till Jessie J. Tack för mig.

Dricker chokladte på jobbet och längtar tillbaka till helgen. Måndagsångest hallå. Som tur är har solen precis kilat fram, jag har lite drygt tre timmar kvar att jobba, Julie och jag ska danska streetdance på Hötorget ikväll och pappa är hemma när jag kommer. Kan ju erkänna att även om jag var rädd inatt på grund av ensamheten så somnade jag på fyra sekunder. Tänker att jag måste orka handla också, fylla kylskåpet med grejer jag äter! Nu kallar barnen igen.

Vakna hos bästa killen med hans arm om mig, soom jag har längtat! Och igår var vi på studentkåren och jag fick träffa massa nya roliga människor och drack så himla lite vilket idag (och faktiskt igår!) känns så himla bra. Har ju dock huvudvärk ändå men tror det är sömnbrist vilket en god frukost kan råda bot på. Ska se om vi tar oss in till stan sen och ikväll är det inflyttningsfest hos kompisar till Patz! Jag försöker vila upp mig mellan varven och den där gladheten gör det enklare. Ha en fin lördag hörrni!

Sitter på tåget och läser älskade tidningen Kupé. Härliga tidningen som alltid finns där vid akut tristess på tågresan och som är sådär snyggt designad och inte bara innehåller skit. Idag läste jag en så spännande artikel om männens förfall och kvinnans uppkomst. Om hur kvinnor som tjänar över en halv miljon om året ökar mer än männen och om de grabbarna som hoppade av gymnasiet för att de ändå visste att det skulle kunna leva på att vara just man. Regeringar världen över förbereder ett krisprogram för att männen ska återfå sin makt, status och inte halka efter (kanske dock uttrycks lite annorlunda). Ja, jag är partisk och aningens inte så jämställd som suckar. Fan, vi måste jobba på att skrota den där mansrollen. Jag känner att jag kan bli rörmokare, statsminister eller dagisfröken. Jag uppfostrades med skinn på näsan och äldre medsystrar har tungt skottat min väg. En man får fortfarande försvara att kurator, författare eller frisör är det han vill bli. Ligger problemet i att de faller och vi klättrar. Är mansrollen det enda de har kvar i ett samhälle som blir mer jämlikt? Och så skolgrejen. Killar får inte vara killar för "flickaktiga" beteenden främjas. Alltså snälla. Män har kunnat leva på att vara män och skita i skolan länge nu. Ställ högre krav, låt dem kämpa och var där och hjälp till! På min förskola är barnen lika smarta oavsett ålder, är det då för att vi är sjukt pedagogiska och främjar grabb-beteenden eller för att vid denna ålder är könsrollerna inom skolan inte så djupt rotade?

Ämnet berör. Tankarna flyger. Ursäkta min franska och otydlighet och möjligtvis några generaliserigar. Men inte mina åsikter.

Internet är tillbaka! Nu ska jag öppna på dagis så sitter med rooiboste i termosmuggen på väg dit. Hoppas på massa sol så vi bara kan hänga ute. I eftermiddag drar jag till Örebro och älskade Patz! Nu är jag tillbaka!