julviva

Det gör ont i varenda por och jag är rädd. Rädd för att det är någon i lägenheten, rädd för att vara ensam, rädd för att vara så kär att hela jag hänger på honom. Har tappat all självkontroll och blivit ett nyförälskat vrak som vaknar med en klump i magen varje söndag. Och nu, nu är jag själv på Lidingö. Här bor jag, själv.

 

Örebro i helgen har varit helt underbart. I fredags möttes jag upp av de två bästa killarna i Örebro och vi åkte hem till deras lägenhet. Patz och jag kollade på snowboard på tv i soffan och jag njöt av att äntligen bara vara nära honom. Kunna röra honom, en lyx jag uppskattar så in i döden varenda gång vi är med varandra. Kvällen fortsatte med att vi gick till kåren och jag fick träffa en massa underbara människor. Jess och Felix kom senare och jag blev så jävla lycklig. Cirkel sluten. Människor så varma, glada, fyllda med energi. All vardag, gå upp klockan fem och pendling rann av mig och ersattes av en varm fireball och massa dans. Hittade ett tigerbalsam på toan.,

Igår softade vi järnet på dagen, kollade senaste Bondfilmen tillsammans och åt sen lunch i stan på bästa salladsstället. På kvällen åkte vi ut till Vivalla med massa av Patz underbara vänner och gick på hemmafest hos Ville och Ebba. Äntligen! Äntligen förstår jag vad folk menar med att hemmafester är roligare än att gå ut. Jag hade så stört kul på mina tre öl, pratade med så himla roliga människor och dansade hur mycket som helst. Lyckades pricka in alla namn rätt vid ett förhör och var megalycklig vid halv tre då taxin rullade in.

Och idag, idag har vi bara vaknat i varandras armar, jag kunde kyssa honom direkt. Efter en tur på Ica dukade vi upp frukost till Jess och Felix och så har vi spenderat hela dagen på balkongen i solen diskuterandes allt i hela världen. Så jävla lycklig, en hel jäkla helg att minnas.

Och just nu känns det så himla bra att ha ett slutdatum på dagis. För hur mycket jag faktiskt älskar det jobbet älskar jag Patric ännu mer. Och hem, hem är fan där han är så vi har en massa framtidstänkande att göra. 

Tänk, när jag började skriva detta inlägg trodde jag att jag skulle skriva om den ångest som följde mig hela vägen hem till Stockholm och planterades i min hjärna. Men det får bli en annan gång. Just nu ska jag bara unna mig Grey's och njuta det sista av vilken underbar helg detta varit.