Streetdance.

Det är dessa stunder jag lever och kan känna den där riktiga tillfredsställelsen med livet. Vandra in på SATS med Julie och sen gå på streetdance. Fy i helvete så jävla roligt! Jag är inget dansgeni och koregrafin tar alltid lite längre för mig att lära mig, men sen jävlar är det bara att kötta. Satan vad underbart att bara koppla bort allt och jamma loss i ett kolsvart rum till Jessie J. Tack för mig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0