you build up your walls and I play my bloody part and tear them down.
Stockholm badar i solljus och luften luktar äntligen lite vår. Att stiga upp i morse kändes som om det kunde liknas vid ett Vasalopp... Min kropp skrek efter sömn trots mina nästan sju timmar. Att träningsvärken i låren och ryggen gjorde sig påmind gjorde det ju inte lättare men ganska skönt ändå att känna att man gjort något.
Idag öppnar jag på dagis, det är påsklunch och jag slutar tidigt, bästa kombon! Och efter jobbet ska jag fika med Ramonis, ska bli urmysigt.
Pratade med mamma igår. Fick massa pepp och blev faktiskt nästan rörd och fick hemlängtan. Hur fantastiskt är det inte med två personer som alltid står bakom dig om du faller? Älskar mina föräldrar så himla mycket men det är väl ingen surprise. Mamma fick mig dock att tänka också. Vad vill jag och vem är jag? Ska det vara så jävla svårt och ta upp så mycket tankekraft? Går det att dela våg att surfa på? Jag antar att jag kommer märka det i framtiden. Rätt jävla läskigt ändå. Fejkar jag eller är jag mig själv?
