kaggebo!
Glad tjej i kvällssol, osminkad för hundrade dagen i rad och med buslugg.
Regnvåta efter skyfall med pallade rosor, finaste mormor!
Tuvapuss!
Lillbäbisen som inte är så liten längre. Vilda som lever upp till sitt namn...
Idag har mormor och jag cyklat till Skeppsbron, det är ungefär en mil (alltså fem kilometer men sen blir det ju en mil). Där knackade vi på i ett hus som hade satt ut en skylt om hemgjord honung. Möttes av två vaktelhundar och en kvinna med rolig dialekt. Mormor köpte en stor burk till mig för fyrtiofem kronor, den ska jag ha på grekisk yoghurt hela sommaren! Sen har vi suttit vid datorn lite, surfat runt på boxersidor och smugit på folk på facebook. Nu är vi alla fem parkerade i soffan med rosmarinchips och snart börjar fotbollen. Imorgon åker jag hem och det känns både skönt och lite jobbigt, att vara här är verkligen guld värt och jag slappar som tusan. Men på lördag fyller finaste killen år och det ska firas <3
smultronvägar och saltvattenspool.
Simmade en kilometer i bassängen jag praktiskt taget växt upp i idag. Avbröt först när kroppen ömmade som satan och åskan mullrade. Det var ändå ganska mysigt innan med tunga regndroppar som slog ner i huvudet. Att sen springa in i bastun med alla andra frusna människor och smyglyssna på prat om nya duschkrämer, vilka pelargoner som är bäst och hur mycket regn det faktiskt kommit i juni - t e r a p i! Sen skulle jag gå hem, köpte en liten godispåse (sån där awesome liten vit påse med färgglada cirklar på!) med mig och började traska i solen. Helt plötsligt öppnade sig himlen igen och jag fick lite småpanik över mina nya tygskor och tog av mig dem och höll i famnen. Svepte en sjal över hela mig och gick barfota hem i störtregnet.. Men nu har jag fått stekt potatis och har öppnat en bärs, mer behövs väl inte?
myrorna i brallan, lalalalllallaa
Nu är jag här hos mormor, vid hennes surrande dator och med tvn påslagen i bakgrunden. Ute skymmer det sådär pyttelite som det gör på sommaren och allt lyser så jäkla grönt efter det monsunliknande regnet. Jag har lurat mig själv lite, trodde att slappa här nere skulle bli rena "semesterveckan". Men det är inte alltid lätt att bara slappna av, luta sig tillbaka och göra ingenting. Men idag har mormor och jag yogat utomhus i takt med björklöven som susat ikapp över oss. Vi har varit i Västervik och njutit av solglimtar, tittat i affärer och jag har fått Keds som varit på 50 procents rea!! Jag har tagit bushundarna i varsitt koppel och gått en promenad och tittat på kossorna som betade i kvällssolen. Sen har jag ätit pannkakor med vispgrädde och jordgubbar och det är liksom allt. Myst, vilat och inte haft ett uns stress i kroppen. Eller nej vänta, lögn? Jag har velat framåt, har velat gjort mer och tänkt på måndag som innebär jobb equals lite stress. Det är inte alltså inte så lätt som man tror nej... Men jag jobbar hårt vidare, hihi.
cate blanchet in her red hair, causing a fire in my mind.
Blogg.se är nytt och jag har inte kunnat logga in på länge. Samtidigt passerar livet snabbt förbi utanför fönstret och jag har haft lite svårt att hänga med. Med en härlig skärgårdsmidsommar i ryggen och fortfarande på en oroväckande snabb semester drar jag imorgon till Kaggebo och mormor. Det ska bli så skönt att bara äta smultron från vägkanten, ligga på fårskinnspläden, gosa med hundarna och vara med om översvämningen som kommer. Jag är lite ledsen, kommer inte undan det. Jag vet inte om jag verkligen vill jobba i sommar men är samtidigt rädd för konsekvenser av att inte göra det och för faktumet att man ibland kan bli avskräckt av att plötsligt få för mycket tid. Det är inte det att jag är rädd för tråkigheten, mer för att saker ska hinna ikapp och för att jag ska inse att jag missat saker. Jag insåg på Max student att det är två år sedan jag stod där i vit mössa. Hur mycket som verkligen ändrats sen dess, var jag bor, vad jag tycker, hur jag ser ut, hur jag mår, mina problem, mina lyckostunder, mina mål. Jag är fortfarande inne på det där med att stanna tiden och särskilt nu efter att ha sett Benjamin Button en gång till. Jag inser på något sätt att det stämmer, nothing lasts. Och det är verkligen vackert, för det är precis det som får saker att bli betyelsefulla - att vi inte kommer ha dem för alltid.
lillebror tar studenten!
Alltså jag är så stolt, så jag skrev en dikt. Den ska absolut få läsas men inte just nu. Nu är det snarare dags att väcka den slagne hjälten och skicka iväg honom på studentfest och själv sticka iväg till saris på lite vin. Mysdag!
https://cdn3.cdnme.se/cdn/6-2/430713/images/2012/pic_206641998.jpg">https://cdn2.cdnme.se/cdn/6-2/430713/images/2012/pic_206641998.jpg" class="image">
Snopp.
you got to make a change, for once in your life.
Den senaste tiden har jag varit så himla snurrig, haft ont i bröstkorgen och fått panikångestattack. Jag är rätt jävla stressad över något jag inte vet vad. Så idag fick jag faktiskt se mig besegrad och gå hem från jobbet tre timmar tidigare. Åkte raka vägen hem (somnade på tunnelbanan och upptäckte när jag kom hem att jag hade smutsmärken på kinden...), köpte lite godis och gick ner till havet. Lyssnade på en pod om elfte september och somnade i en och en halv timme. Nu, efter en varm dusch och myskläderna på är jag lite mer stadig på benen och redo för äventyret att laga mat.
att stå på den franska balkongen och titta på de älskade nackamasterna och tänka: hem
Imorse vaknade jag upp mer bakis än på säkert ett år, efter en dans/öl afton med min kollega Emelie. Hur kul som helst men att vakna upp med ett blytungt huvud och snustorr hals hör fortfarande inte till favoriterna. Vid halv ett gjorde Patz frukost; stekt sparris, mango och stekt ägg - awesome. Sen har jag spelat diablo i sex timmar och han har suttit i soffan och läst. Nationaldagen har liksom passerat utan att vi firat, men njutit till max. Beställde pizza, kollade gossip några timmar och chillade med balkongdörren på vid gavel. Nu har jag sju jobbdagar i rad på gång och sen semester, så jävla nice. Och på söndag kommer morbror hem igen!!!
dataland.
Det känns en smula bättre med hans vackra armar omkring mig och med en egen gubbe (monk) på diablo. Döda några zombies, se honom stolt. Dricka stora glaset cola och vara mätt i magen efter pannkakorna hos bästa fröken Julie!
ont.
Småsnyftar lite över min kanelbulle på tunnelbanan. Känner mig livrädd, förlamad och fastnaglad i sätet. Det här kommer inte gå. De tre senaste dagarna har en viss trottoarkant spelats upp på repeat i min skalle. Nu är jag nästan 21, då var jag nästan 18. 20 och 17. Och jag lovade mig själv att det aldrig skulle få hända igen, aldrig. Men nu gör det nästan lika ont, fast jag väntar på den där värsta ihåliga känslan. Men snart är jag framme och då ska 40 barn distrahera mig i 9 timmar, längtar och tar sats från sätet.
mama var här!
