julviva

Det är nog en mardröm. Man har inte vänner som dör i laviner. Hela min Facebookfeed fylls inte med nostalgibilder och fina hyllningar på riktigt va? Och om jag åker till Stöten så är han väl där? Och alla hans nära vänner är glada och sådär skämtfriska och inte alls i upplösningstillstånd, eller? Jag hittade den här bilden, som är skickad året efter att jag säsongade. Jag var inte glömd, och sannerligen inte han. Det där var vårt liv. Nu fortsätter alla andras men inte hans. Orättvist.