julviva

I två dagar har jag nu klivit upp klockan sex, åkt pendeltåg/tunnelbana i en timme och sen landat i Bromma. Varit klädd i gummistövlar, fleeceunderställ, tjockjacka, mössa och överdragsbyxor. Varit ute minst fyra timmar per dag, frusit och småsolat. Ätit hemlagad, näringsrik mat som inte smakat så mycket kryddor. Gjort sandkakor, gungat, lekt, busat, byggt lego, pusslat, läst högt och staplat kappla. Jag har varit vikarie på ett jättefint dagis ute i Bromma och har trivts som handen i handsken verkligen (nu räknar vi inte till att två barn gjorde ett rymningsförsök dag 1). Jag är med i en vikariepool från och med nu och den fungerar tydligen jättebra då jag redan fått jobba ju. Hur fint som helst.

Idag klev jag upp tio i sex, ja det är sant. Mörkare än mörkast och totalt iskallt, tur att det är golvvärme i badrummet så att man kan stå längre och borsta tänderna. I alla fall, när jag sen klev på pendeltåget snappade jag åt mig en Metro för ovanlighetens skull. På sida två hittade jag den här artikeln som fick mig att bli alldeles kall inombords och faktiskt ledsen. Den handlar om att Svergiedemokraterna nu har växt sig ännu större trots att de varit inblandad i krogbråk, missbruk och blivit anklagade för misshandel av en busschaufför(som bett om att få se biljett). Anhängare fortsätter strömma till och det skrämmer mig. När blev vi så rädda för allt annorlunda? När blev förändring bara något farligt? åh vad läskigt. Jag tycker att alla i nästa val (de som inte samtycker med att burka på offentlig plats borde ge 1 års fängelse eller att Brå(brottsförebyggande rådet) borde redovisa vart ifrån brottmisstänktas mor- och farföräldrar kommer ifrån alltså) enas för att rösta ur dem ur riksdagen, de har inget där att göra tycker jag. Och jag vet inte om jag borde skriva om det här, men vart annars? Någon måste ju börja och jag är väl den naivaste att kliva fram och spela modig.

Patz och jag kollar Up, och nu ska vi snurra igång Quest for Camelot också, som avslut på den här regniga dagen. Det är okej när båda är halvsjuka och man ska upp dagen därpå för att provjobba tänker jag. Några skedar halfbaked (som fortfarande smakar lite av sand) och en halv klunk te och sen touchdown på kudden. fred ut

Ey kompisar hur deppigt (ärligt) var inte förra inlägget? Står inte ut med att se det så högt upp så letade igenom lite gamla ph-bilder för lite inspiration. Tappade hakan över mitt forna hår, alltså innan Stöten hände det. Såg ut lite såhär.

"Telefonen ringer, ur den skjuts det pilar. Slänger den ifrån mig, vänder mig om och möts av människor med svärd långa som spjut. Försöker fäktas tillbaka men blir hela tiden nerskjuten. Bygger tillslut upp en tjock stenmur ingen kan ta sig förbi, lutar mig tillbaka mot den och andas ut. Det är tyst bakom muren och jag undrar egentligen vad det var jag flydde ifrån. Samvetet tar över jag kikar runt stenmuren. Där står de, ögonbrynen nedåt, pannorna i djupa veck. Jag skäms, att fly och gömma sig bakom en stenmur värdig en dvärg i level 30, bara för att verkligheten knackar på - vem gör så? När världen äntligen ler mot mig, erbjuder mig jobb, lägenheter, biljetter på riktigt - då flyr jag. Är bäst på att planera saker som egentligen aldrig ska hända, då känns det tryggt och kul. Nu när jag måste axla rollen som en tjugoåring med jobb att gå till, då känns det plötsligt inte så kul. En entusiasm så svår att uppbringa för många är för mig totalt omöjlig. Jag är sämst på att göra grejer jag inte vill, eller rättare sagt - inte kan. Till det hör världshistoriens tuffaste och mest välpolerade yta och en löjligt mjukt inre. En röst som hela tiden talar om alla fel jag gör, om vad jag kan göra bättre och hur dålig jag är innan jag är bäst. Att öva har aldrig varit min grej. Likaså att vara medelmåttigt duktig, då kan det lika gärna kvitta. Jag hatar att vara nybörjare. Nedgraderad till level 1 igen, med noll magiska krafter och en slö klinga. Kanske dags att släppa fantasytänket och step up."

Oj, jag har varit så himla frånvarande. Varit på sjukhuset i fyra timmar, tagit prover, undersökt, frusit. Gått därifrån utan förklaring, utan så många fler svar. Tittat på serier, Pan Am, New Girl, Glee. Legat under täcket med honom bredvid, värmekudde på magen och tittat innan vi ska sova. Spelar slaget om den tredje tidsåldern, sitter nerkrupen i den stora vita fåtöljen och frågar otåligt Patric vilket vapen som är bäst mot svartalfer. Men just nu är jag mest sjuk och då är det tydligen inget kul att blogga. På återseende.

Innan jag åkte hem från centrum förut fick jag med mig det här halsbandet.

Idag ringde klockan tre minuter i halv sju och sträckte mig sömnigt efter den och znoosade. I nästa sekund puffade jag på Patric tills han vaknade och sa med min ynkligaste röst "det är mörkt ute". Han kisade lite med ögonen och drog sen täcket över huvudet och jag gick upp i allt det där kalla mörka. Men sen åt jag frukost med Anna och gjorde mig fin och klar och så och tog bussen till centrum och hoppade på tåget till stan. Där någonstans, på ett proppfullt pendeltåg mellan Stuvsta och Älvsjö kom solen upp och hela vagnen blev orange/gul och fullkomligt badade i ljus. Jag tror jag svävade lite ovanför sätet av lycka. När vi sen rullade in i fina vackra Stockholm var det så ljust fast iskallt. Jag åkte iväg till Odenplan för en jobbintervju (måste göra en parantes och göra klart lite. Jag pratar inte om mig själv som en vuxen, jag tror faktiskt ärligt talat inte jag är en vuxen. En av anledningarna till att jag inte fått ett jobb än måste vara just det. Jag tycker alla jobb, hur kul de än är, verkar så seriösa just nu. Det skrämmer mig. Inte för jag inte är seriös, ansvarsfull och faktiskt - duktig. Utan för att jag lekt mig igenom alla mina jobb, som Grönan till exempel. Jag behöver inte anstränga mig för att ge sån där service, jag kan det. Låter det hemskt malligt? Kanske, men jag kan service. Jobb som kräver min intelligens, att jag lämnar min bekvämlighetszon känns så himla läskiga. Jag måste bli modigare så att min liv kan kickstarta igen, och fixa ett cash flow. End of parantes) och sen tog jag pendeln hem.

Tja kompisar!

1. Nya glee-säsongen har kommit! INGEN HAR MISSAT? Tyvärr levererade inte de två första avsnitten sådär himlans glee-aktigt bra men tredje avsnittet var liksom helt okej ändå. Jag menar, det är Glee <3.

tja, jag är tillbaka i stockholm!