att vara skak-trött.
Står och väntar på att banan ska komma. Klockan är 06.19 och det är inte många här förutom mig. Himlen är blå, rosa och gul, världens vackraste. Luften är krispig och iskall och jag tänker på mina älskade vantar som blev kvar på en tunnelbana igår. Mina andetag blir till rök utanför munnen och drar man in luften för fort gör det ont i lungorna.
Igår satt jag i soffan, men världsbra planer för helgen innehållandes överraskningar och alla de bästa. Så börjar ja gråta, hulkandes. Min nytränade kropp skakar av ansträngning och jag får ingen luft. Jag försöker ändå, gör flera försök och dricker tillslut upp en hel cola för koffeinet och sockret. Inget händer förutom att jag inser mig besegrad. Lägger mig i sängen i kläder, utan borstade tänder och vaknade i morse kvart över fem till klockan. Ibland inbillar jag mig att jag behöver en paus. Men nu rullar banan in och jag ska titta på hur himlen färgas hela vägen till jobbet och dricka mitt rooiboste. Det är trots allt fredag.
