ono!
jag vill vara ledig och åka till smögen. precis just nu.
eller i alla fall ha ork att åka till trädgården med sara och julia. pust och suck.
"and what are feelings without emotions?"
Idag åkte jag till Subway på Skanstull för att möta upp sarahdear på jobbet. Älskar att bli inbjuden bakom disken, hälsa på hennes kollegor och få två små chipspåsar i handen. Vi insåg i alla fall att vi hade likadana tröjor och matchade våra ryggsäckar, men det är sånt som händer och som faktiskt lite är det charmiga med oss. Vi tog i alla fall tunnelbanan till gamla stan (uppdateringarna om livet var så häftiga på tunnelbanan att vi missade stationen först och fick åka tillbaka). Sen knatade vi upp till Stortorget och chokladkoppen, satte oss i varsin bekväm korgstol och började beställa in.
Tjock tomatsoppa, urgod hallonpaj och chokladkaka, hembakt bröd och så krus med grädde och vaniljsås vid sidan av. Dog lite.
Jävligt stekheta brudar på en trottoarkant med solglasögon och med minst en tvåveckorsperiods uppdatering bakom sig. pjuh! Det är sannerligen slitigt att vara ifrån varandra, men de eviga berättelserna om allt som hänt är alltid lika roliga när vi väl ses. åh
Solade benen i krämig fluffkjol. (awesome med effekter som verkligen får dem att se bruna ut, i brist på verklig färg).
Snygging! Mötte upp först oscar och sen julie också, de knatade tillsammans iväg till Sommar medan jag begav mig hemåt.
Och nu är det soff-mode, försöker uppbringa lite energi till matlådegörande men det enda jag vet att jag kommer göra är att sätta på lite te, sakta plocka in min tvätt, lägga rent lakanen och sen somna. Inte helt fel heller, men ändå så lågpresterande. I morgon väntar verkligen jobb, och jag äter nio värktabletter om dagen. Bäst att ladda upp! Jag har tre tolvtimmarspass kvar den här sommaren, absolut värt att fira. nu, te.
we don't waste no precious time
Igår gick jag upp och tog tunnelbanan tre stationer till Hornstull. Det var superhett ute men nästan ingen sol tyvärr. Mötte i alla fall upp fina Sanna i blåvitrandig jättefin klänning. Vi dirigerade om våra planer och gick till café String på Bondegatan. Jag drack jordgubbssmoothie och hon coca cola på flaska. Så satt vi där, sörplandes på våra sugrör och pratade på i någon timme och bara stekte.
Sen drog vi oss till Långholmen. Solade en stund, blötte fötterna och längtade efter att simma ut till en partybåt. Jag passade på att somna till en halvtimme ungefär, sånt som man får göra när hela kroppen är totalt slut tycker jag. Efter en stund blev det dock så himla mycket moln så vi gav upp och skiljdes åt när Patric kom och mötte upp mig.
Vi åkte i alla fall hem till honom. Sen tog vi brädorna och jag sparkade lite försiktigt för att få fart men tusan så jobbigt det är, särskilt nu. Jag längtar i alla fall efter friska tider, då ska jag bara börja äta nyttigt och träna tillbaks mina muskler. Longing. Vi åkte i alla fall och badade och när vi kom hem åt vi hemmagjorda hamburgare med hans familj. Sen satt vi på verandan hela kvällen med tända ljus och bara snackade. Hur soft som helst. Jag somnade på kanske tre minuter efter två mysiga alvedon!
awesome att ha julia som sambo 2.0
Igår kom hon hem efter jobbet, men världens godaste chips. Vi slog oss ner i soffan och snackade och åt chips ikapp. När klockan blev mycket youtubade vi gamla my little pony avsnitt hur länge som helst och jag var supernöjd. Sen kröp vi ner i våra sängar men jag orkade inte sova riktigt än. Hoppade över till hennes säng och tog knäppa bilder och la ut på instagram. yä
nu ska jag ut i det här knäppa vädret, klädångest ja. packar ner ipren, bikini och sånt där bra. hejhej
nyckelben, ryggtavlor och ögonfransar.
det är sommar och så himla varmt och fint. jag ligger under en filt inomhus och har ont.
i morgon ska det regna och vara superkvavt, sämst tajming in world history tror jag. jag bryr mig.
ska ändå försöka göra ett ryck och göra det lite fint tills julie kommer hem, så jag har åstadkommit något idag. i övrigt älskar jag instagram (som synes), där heter jag julviva (vad annars). och alla vänner som bara bryr sig supermycket, det värmer överallt.
min fina
hej världens bästa.
sånt som händer, som ger mig ett svagt leende ; tacksam
Fann mig själv någonstans i livet där någon dödade 84 stycken på en ö utan att blinka, där barn i Somalia och andra delar av Afrika dog som flugor av svält, och där jag låg på akuten och hörde ordet cysta och mitt eget namn i samma mening.
Japp. Så var det med det tänkte jag på ungdomsmottagningen igår efter att ha gjort mitt första cellprov någonsin. Det gjorde så förbannat jävla ont men nej nej "såhär ska det säkert vara". Slutade med tre människor som tog emot mig när hela världen blev ljus och jag hamnade på golvet. Fick en gummiring eller liknande runt armen "vi kollar ditt blodtryck bara" och sen i viskade ton "titta vad lågt det är". Patric blev ditringd, jag drack stark körsbärssaft för att hämta mig och taxikvitton fixades. Befann mig på akuten, Huddinge sjukhus. Fick komma in, berätta hela historien igen för en totalt okänd och sen några minuter ligga där och titta upp i taket, panikblinka bort stresstårar och önska att jag låtit Patric följa med in. Tusen tankar på trettio sekunder. Sen "jag har hittat ditt problem julia". En pingsbollstor cysta på en äggstock typ. Cysta=cancer? eller. Nej, nej, tydligen inte. Lättnad, sjunka ihop, andas ut, livet tillbaka, färgen till kinderna. På med kläder. Lyssna. "den kommer försvinna av sig själv, men det kommer göra ont. men du hade tur". okej. gick ut, kysste patric tusen gånger. vetskapen om att få göra det igen, att ha livet tillbaka. överreagera, stressa upp sig. hamna mellan två långa armar på jobbet och höra "blev så himla nervös när jag hörde att du skulle till akuten igår". Sen idag, gå hem från jobbet. Men ändå. Livet är liksom tillbaka och det finns egentligen så mycket att vara glad för. Och vet ni? Ni är fyrtio stycken här varje dag nästan, det är hur fint som helst. Fortsätt vara kvar, för det kommer ju jag vara nu!
jag saknar dem redan.
Åh idag fick jag en iPhone av mina föräldrar i för tidig födelsedagspresent! Äntligen, så himla glad.
De senaste dagarna har bara handlat om longboardåkning, thaimat, besök av familjen, tunnelbaneåkande, gemensamma frukostar, fika på string, äta ute, vandra runt på söder, shopping. två dagars ledig alltså.
imorgon ringer klockan tidigt och jag tar och springer iväg till midsommarkransen.
off to work.
jag var bra igår.
Igår efter jobbet knatade jag iväg till St Eriksplan och Sanna och Sofie som väntade. Vi myste lite, drack lite vin och burköl, pratade mest om Grönan och jobbscheman och höstplaner. Sen åkte vi till Sommar på kungsholmen! Världens finaste ställe verkligen och världens snyggaste folk. Först så lyssnade vi på ett band där Sanna känden trummisen, de var himlans bra. Lite elektroniskt liksom och så. Ölen kostade 30 kronor i början. Jag fick nästan inte komma in, men med en månad kvar till tjugo tummade de kanske lite. Vi träffade Luc med flera, hängde på utegården och det blev dödsfullt. Andra Sofie och hennes kompis Therese kom. Dansade till softaste musiken någonsin, in for the kill bland annat. Installerade instagram på Sandys iphone såklart och tog bilder inne på toan. Pratade relationer och killar ute vid något häng och längtade efter att våga ta ett racket och vara med på rundpingisen. Jag och Sofie tog oss dock tidigt in till centralen igen då båda tappade lite energi (och min lättpåverkade kropp sa i från). Och där var den kvällen. Så.himla.fin. Dör
Idag regnar det och jag ska göra mitt bästa i tolv timmar. Till att börja med hinna med tunnelbanan!
promenad.
Jag var så rastlös förut, så jag snörade på mig löparskorna och gick ut i sommarkvällen helt enkelt. Återvände 50 minuter senare med högre puls, varmare leder och frisk luft i lungorna. Helt underbart.
det heter grädde och inte krem. men okej jag säger väl krem.
Jordgubbar och grädde, går nog inte att få nog av nej.
Passade på att köpa grädde för fem kronor idag. Och kanske lite jordgubbar. Men nu börjar de bli vattniga och jag ångrar redan att jag inte ätit mer i sommar, som vanligt. Men men i alla fall, de kommer tillbaka nästa år och det känns så himla tryggt. Och lite skönt att få längta.
Igår drack jag öl på Lejonbacken med sköna grönalundare och jag hade en så grym kväll! Det var massa folk där, övervåningen öppnade, terassen var fylld med rökande ungdomar som snackade lastningstider och delade en öl eller fyra. Jag snackade med så många och sen vandrade jag och patric hand i hand i sällskap med danne och milli till vår nattbuss. Det var himla fint. Så jag tål att vara lite bakis idag.. Sara var ju ändå här och jag har läst tidning, ätit jordgubbar, städat och gjort pannkakor. Det är bra. Nu är det ostbågar för hela slanten.
vad som hänt under tystnaden från mobilen.
Värsta fina frisyren ur ett litet lustigt perspektiv.
vänta på tunnelbanan i sommarskor och med en nektarin som överlevnadsmat.
Kall morgon i julias parkas, matchade (inte okej) med conversen och favoritmumin sl-kortet!
Pappa på besök. Passade på att handla lite.
Grill på utegården med Bumper efter härligt häng på långholmen med henne och julie!
På favoritstället påväg till bussen från patz. Har börjat läsa hundraåringen och fortsatt älska allt det gröna.
Det är sånt jag gör när jag är ledig eller påväg. Och går på harrypotter med finfina kompisar, målar naglarna i sommarfärger, läser allas bloggar tusen gånger om, gör matlådor, letar ledighet så jag kan träffa min stötenfamilj, lyssnar på gleelåtar, åker longboard osv. fint som snus.
ovärt.
Åh, nästan alla mina stötenpolare har haft en kunglig helg i Smögen och bara rökt vattenpipa, blandat groggar, solat på klipporna, snackat minnen, skrattat ihop, spelat gitarr, hängt på bryggan och så vidare. Mest ovärderliga någonsin.
- Och jag är i Stockholm.
it all ends tonight.
frågan är om jag inte kommer gråta ikväll. där på biografen med 3dglasögonen och patric, zinar och sofie bredvid mig. vi får väl se. de är ju bara hela mitt liv.
vurma.
Idag hade jag och fina Bumper bestämt oss för att äta frukost på Vurma som ligger vid St Eriksplan, så det gjorde vi!
hihi, glad.
åhmen hallå, hur fint? Bästa ljusslingorna, fina läskedrycker och plastmurgröna in till köket. Finast!
I lyxfrulle för 80 svenska kronor ingick ett glas apelsinjuice, en tekopp (helt enorm), jag valde såklart med äpple och kanel, två smörgåsar på rågbröd med kalkon, ost och paprika, yoghurt med hemgjort musli och hallon och jordgubbar. Bästa.
sluut.
Sen hängde vi på hemköp en evighet. Det var också fint. Sarah är fin. hej
hey sunnie
ett litet peacetecken sådär igen som alltid
storstädning, njaaaa.
sola på balkongen, jaaaa
lite bättre, lite påväg
Jag börjar 16.45 idag, sicken lyx med sovmorgon och allt, åh. Patric och jag vaknade upp i morse och solen strålande in i det lilla fönstret i sovrummet. Vi började skapa en lista på allt vi vill göra när vi äntligen blir lediga ihop (vilket just nu kanske blir en eller två dagar i augusti..). Sen sprang vi till café Luren och köpte frukost och satt i gräset utanför tills han sprang till tunnelbanan. Nu sitter i alla fall jag inne och ska försöka städa hela lägenheten och laga lite mat, sånt där viktigt som är supertråkigt. Men men, såhär skuttar jag runt nu om dagarna. I skön sval klänning och julies bästa shortsdress.
-
finner mig själv i fönstret ätandes knäckemacka på knäckemacka med ett mjukt lager smör på. djupandas och försöker tänka varför jag överreagerar och varför jag är så knäpp ibland. längtar efter semester, efter ingentinget och tid att göra god mat. om tolv timmar är jag på jobbet, tar nog och sover lite.
"in the religion of insecure, i must be myself, respect my youth"
Igår hade julia förberett värsta bra käket när jag kom hem. Vi stoppade allt i hennes cykelkorg och tog oss till Svandammsparken som ligger himla nära oss. Hissen ner är vår enda helspegel (fast nu har vi ställt ut en på balkongen...) så dit springer man ibland när man måste se om håret och skorna matchar eller något.
Dukade upp finaste picknicksetet julie fått i studentpresent och käkade och drack lite äcklig öl. Överraskningsvis hade julia lagt lite alla möjliga strandspel, som pingis - och badmintonrack. Så vi körde hårt där mellan pretentiösa par och hundvalpar typ. Det gick sådär men ändå. Så som sommarkvällar ska vara. Sen gick vi bara hem, förkrökade, hade fina kläder på oss och styrde kosan möt söder. Pratade engelska på tunnelbanan tills vi inte kunde sluta, gick till bonden och drack drinkar, mötte upp kompisar och gick till collage, tröttnade och åkte hem med sista t-banan. helt okej bra liksom!
Jag gillar också att vi heter samma grej och ser rätt lika ut. Och man tittar på andra bilden utan att ha sett den första tror jag inte man vet riktigt vem det är som sitter på (den runda!!) filten. Eller? jaja.
sommarlovsdag level 2.
Idag vaknade jag svettig och något bakis i samma rum som älskade julie och patric. Gick upp, slötittade på tv och båda två lämnade mig för olika jobbgrejer. Tyckte inte alltför synd om mig själv då solen strålade och jag var ledig. Packade väskan, slängde ner favoritboken och bikinin och tog tunnelbanan till Hornstull. Knatade den ganska långa vägen till Långholmen där det var packat av halvnaket folk. Hittade den minsta lilla gräsplätten mellan killgänget och barnfamiljen och slog mig ner. Läste tills ryggen började värka, tog upp en kanelbulle och smällde i mig och sen! kom dessa hunkar
Dannys och hans kusin Roy. Vi förflyttade oss ut till flytbryggan där alla coola kids hängde. Sen badade vi hundra år i sträck (det var lite skumt att det nästan bara var vi som badade...) tills de skyllde på att deras muskler sjönk (!). Så vi gick upp och spelade kort till vi alla hade vunnit varsin gång. Himlans fint.
Men sen kurrade min mage och illamåendet efter citadonen kom ikapp så jag sa hejdå och pallrade mig in mot tunnelbanan igen.
Det var såhär fint på vägen dit. Två ungar i en neongrön badring mellan massa fina båtar, dog lite på finheten där. Traskade i alla fall in på någon affär och köpte turkisk yoghurt eftersom jag lever på det nu för tiden. Lite naturgodis fick det bli också. Lunch/middag var ju så gott som klar när jag kom hem. Nu fnurlar jag bara på var resten av min kväll ska ta vägen. något fint säkert i alla fall. tjopp
sent på kvällen med händerna i ljummet vatten.
Står och diskar i köket, lyssnar på bon iver och känner mig lite melankolisk. Vad nu det betyder och så vidare. Ryggvärken kom smygande igen, tog första smärtstillande för dagen och hoppas nu kunna somna innan illamåendet kommer ikapp. I morgon ska jag inte ha den minsta lilla smärtan, jag ska inte ta någon tablett, jag ska jobba i sex timmar och sen förhoppningsvis kunna gå ut en sväng. Vi får se vad livet har att erbjuda. Nu ska jag mota bort melankolin och sjunka ner i djungellakanen, hon vill ha den gröna sidan neråt.
aj
jag vaknade igår och kunde inte röra mig, fullständigt förlamad av en helvetesrygg. spenderade fyra och en halv timme på akuten och tog tusen olika prover, röntgade lungor och sånt där för att få reda på att jag har muskelvärk......dör. fick med mig citadon hem som egentligen är ganska snälla men starka. men nu är jag så illamående och trött att kroppen strejkar. slutar genast med de där tabletterna ja. sjukanmälde mig förut, gjorde ont, tog emot. dåligt samvete deluxe. doktorn sa "vila en vecka" jag ger det en dag. peace
något som inte är så läskigt, förutom att dela det med er i alla fall.
Ibland förstår jag inte min vilja att hela tiden komma framåt, att alltid testa nytt. Att passera gränser, att aldrig stanna kvar för länge på ett ställe, att hela tiden hett önska sig något nytt. Som att jag är rädd att någon, eller någon, ska hinna ikapp om jag inte flyr. Att adrenalinet som fyller mig varje gång jag gör något som är så läskigt att jag ligger vaken om nätterna, som gör att jag nästan kräks av nervositet, är det som egentligen för mig framåt - får mig att andas. Att jaga, men alltid titta bakom axeln för att inte vara den som blir jagad.
Det är lustigt, för jag är den typiskt svenska trygghetsnarkomanen. Som ständigt är rädd, ständigt låser dörren innan jag ens är innanför. Som sväljer klumpen i halsen nästan varje gång jag är påväg till jobbet, för rädslan att göra fel. Som hela tiden önskar att jag bara kunde andas lite lugnare och inse att jag är bra på det här, för att sen återvända dag på dag med den här tryggheten. Istället chansar jag, lämnar trygghet, lämnar hemma och flyttar, börjar nya jobb och lever med den där skräcken - som egentligen för mig framåt.
Min kropp skakar av rastlöshet just nu. Kroppen är så seg på endast cola, bröd och nudlar. Kolhydraterna spirar i kroppen, blodet forsar och hjärtat pumpar. Samtidigt den där sjuka tröttheten. När jag egentligen bara vill kasta mig ut. Gå vidare, ett steg längre, ny level! Jag vet det här, kan det här. Vad kommer nu? Jag är som ett otåligt barn som, kan tyckas ouppfostrat, frågar när vi är framme och vad som händer då och vad kommer sen och vad ska vi göra nu? Känslan att alltid vilja åka är lika utmattande som privilegierad, den får mig att alltid vara redo.
Ibland är jag rädd att jag aldrig ska stanna upp. Eller att jag ska det. Tänk om något kommer ikapp, om ett minne uppenbaras. Något traumatiskt, något som måste bearbetas, som förändrar mig. Eller tänk om jag en dag stannar, om jag en dag inser att jag är precis där jag vill vara - länge. Det vill jag uppleva. Men just nu, fortsätter blodhunden i mig att fånga vittring på nytt och läskigt. På adrenalin som får blodet att pulsera under ögonlocken, svetten att lackas i knävecken och mitt sinne att lugnas för en stund.
Det är lustigt, för jag är den typiskt svenska trygghetsnarkomanen. Som ständigt är rädd, ständigt låser dörren innan jag ens är innanför. Som sväljer klumpen i halsen nästan varje gång jag är påväg till jobbet, för rädslan att göra fel. Som hela tiden önskar att jag bara kunde andas lite lugnare och inse att jag är bra på det här, för att sen återvända dag på dag med den här tryggheten. Istället chansar jag, lämnar trygghet, lämnar hemma och flyttar, börjar nya jobb och lever med den där skräcken - som egentligen för mig framåt.
Jag blir så rastlös, får panik av att inte göra någonting. Av att vara på samma ställe. När jag var yngre hade jag regler för hur många helger i rad jag kunde vara hemma, tre tror jag var max. Sen åkte jag, packade en väska, köpte en tågbiljett. Åkte till mormor, till stockholm, till varsomhelst. Målet var inte det viktiga, bara den där förbannade resan dit då jag inte kunde påverka ett skvatt. Bara invänta, känna den underbara och skrämmande tryggheten lämnas bakom mig. Kanske för att jag visste att den skulle vara där när jag kom tillbaka. För det gör jag alltid. För att det finns där.
Min kropp skakar av rastlöshet just nu. Kroppen är så seg på endast cola, bröd och nudlar. Kolhydraterna spirar i kroppen, blodet forsar och hjärtat pumpar. Samtidigt den där sjuka tröttheten. När jag egentligen bara vill kasta mig ut. Gå vidare, ett steg längre, ny level! Jag vet det här, kan det här. Vad kommer nu? Jag är som ett otåligt barn som, kan tyckas ouppfostrat, frågar när vi är framme och vad som händer då och vad kommer sen och vad ska vi göra nu? Känslan att alltid vilja åka är lika utmattande som privilegierad, den får mig att alltid vara redo.
Ibland är jag rädd att jag aldrig ska stanna upp. Eller att jag ska det. Tänk om något kommer ikapp, om ett minne uppenbaras. Något traumatiskt, något som måste bearbetas, som förändrar mig. Eller tänk om jag en dag stannar, om jag en dag inser att jag är precis där jag vill vara - länge. Det vill jag uppleva. Men just nu, fortsätter blodhunden i mig att fånga vittring på nytt och läskigt. På adrenalin som får blodet att pulsera under ögonlocken, svetten att lackas i knävecken och mitt sinne att lugnas för en stund.
rosa fluffpioner, prinsessklänningar i fönstrena och rätt mycket stolthet från en nittonårig sjukling
Något av det bästa med att bo med julia är att våra garderober är delade. Vi lånar allt (det stannar i och för sig inte vid kläder, här delas smycken, shampon, mat och annat fint!). Och nu på sommaren är jag så tjejig som det bara går och fullkomligt älskar julias prinsessklänningar. Titta bara, åh!
Och igår köpte jag pioner på extrapris på södermalmstorg. Hur fattig jag än kan jag ju inte låta bli, de är ju de finaste som finns. Får liksom ersätta dom vilda som växer hemma i sommarstugan. Mötte sen upp Patric, gick till Tullys, åt tomatsoppa, drack milkshake och solen bara värmde som tusan och vi pratade om restauranger och författardrömmar. Finaste försöket till att bli frisk. nu ska jag äta lite hembakt som julie och jag fixade i morse när jag fortfarande var en sjuk liten zombie och hon en pigg snygging som ändå kommit hem från spy bar mitt i natten.
just det, sen var det ju det där med att ha en blogg som bara kretsar runt en själv och bara exponerar en själv och ens liv. det är rätt gött faktiskt!
hello sunshine.
Hänger på balkongen, läser bok och lyssnar på sommar i p1. Tänker inte skämmas det minsta (försöker intala mig det i alla fall) att jag är hemma då det varje gång jag öppnar munnen bara uppstår en tystnad. Rösten är försvunnen. Så klokt att vila lite i alla fall. Ska försöka bringa lite liv i lemmarna och springa iväg och köpa cola och sköljmedel. Mission of the day. Kanske några jordgubbar, bra med c-vitamin ju, hihi.
är lite krasslig.
Okej. Det var kanske ingen toppidé att gå till jobbet igår, med tappad röst och superhuvudvärk. Men idag stannade jag hemma i alla fall, efter tusen samvetskval och räknande på om jag klarade mig utan lönen. Så nu har jag legat nerbäddad i sängen i tre timmar och bara kollat bloggar och uppdaterat mig. Hostar sönder kroppen och den lilla smygande rädslan för att de ska krypa ner i lungorna som 2008 är nog där.
Men nu ska jag försöka ta mig upp, dricka lite apelsinjuice och öppna ett fönster. Få lite svalt och så, äta lite och tvätta några maskiner. hej sommaren, nu får du skicka tillbaka solen.
"julia, nu ska vi åka ut på äventyr. vi kallar det dödlig fångst"
Jag åkte till värmland en tidig söndagmorgon. Blev upphämtad av pappa och åkte direkt ut till stugan där solen, resten av min familj och välfyllda skåp väntade. Sprang runt som ett ivrigt barn som aldrig varit utanför betongförorterna förut och var helt enkelt så himla lycklig. Spenderade tre dagar med att sola, bada, åka båt, ha vattenkrig, äta sjukt mycket god mat, hänga med min familj, bärga stockar, cykla och annat fint!
Och nu sitter jag i Stockholm igen, sippar lite iskall cola och njuter av mina färdiga matlådor och den nydammsugade lägenheten. Ljuvt. Har sex timmars jobb framför mig men det känns himla fint ändå, ska svälja några värktabletter och ignorera målbrottsrösten och sen är jag pepp!
