look of the night.
lite förkyld men glad i magen.
Sitter på tuben med temuggen i ena handen årets första lussebulle i andra. Är förkyld, är sådär jobbig och snörvlar så andra tittar. I väskan ligger en Alvedon som ska ta så fort jag kommer till jobbet. Yes, work idag trots förkylning. Tänker att det bara är att bita ihop. Hade ju finaste kvällen igår. När jag slutade vid sju åkte jag hem till Julie och Fred (var annars?) där även Danny och Michael var. Åt pizza, drack öl, tittade på fotbollen och hade musikquiz. Vi var inte hemma förrän tre men då hade jag redan sovit lite i Michaels knä på golvet hemma hos J&F. Den här morgonen har vi försökt sova så länge som möjligt innan jag släpade mig upp till en dusch och M ner till Ica. Fick sen frulle och takeaway-muggen fylldes som sagt med te. Nu möter jag alla lördagspigga människor påväg mot brunch/shopping/mys/äventyr. Helt okej för imorgon är det min tur. Ledig söndag är lyx!
Puss
Puss
M är här.
Han är här!! Han tröstade mig i telefon när jag sa att jag kanske inte skulle överleva tills imorgon. Sen hörde jag bara "Stockholm central" någonting och så bröts det. Jag rullade själv in på t-centralen då så fattade inte riktigt om jag hört fel eller inte. Försökte ringa men det gick inte att komma fram. Springer bort till tågen men hittar ingen M, kollar ankommande tåg men hittar inget från Karlstad. Lommar bort till Åhléns där jag träffar Fred för vi ska kolla en grej ihop. Hans klassis ringer och han har ingen mottagning så han går ut igen. När han kommer tillbaka kollar på vi kaffemaskin ihop och sen vänder jag mig om och så är han där, min Michael. L y c k a. Nu har vi ätit middag, legat i varandras famn och läst tidning plus kramats. Fantastiskt!
en liten inredningsdröm.
Sitter på jobbet och äter tomatsoppa. Hela min rast kommer dock kanske att gå åt för att den ska hinna svalna så inte gommen fräts bort... De få skedar jag fått i mig har varit goda i alla fall!
Om två veckor flyttar jag. Så himla läskigt. Så himla skönt. Så himla nytt. Jag vill i alla fall ha solrosor i gamla spritflaskor. Får se vad M gillar det.
dricker julmust och lånar jeanskjol.
Har vaknat upp på Telefonplan idag. Käkat frukost, duschat länge och lånat Julias fina kläder. Känner mig trött i huvudet, hade feber igårkväll men är i alla fall redo för jobb idag. Var ju tre dagar sen jag var där nu herregud.
Försöker också dricka så mycket julmust jag bara kan. Blir irriterad på hur gott det är och hur svårt jag har att låta bli. Läsk är ju erkänningsvis typ det sämsta en kan dricka pga av socker och kalorier. Men tänker att i november är alla medel tillåtna för att inte gå in i någon slags depression. Punkt.
powerpod!
Hallå mina roliga, härliga och knasiga vänner Julia och Daniel har ju skapat en podcast och är redan inne på sitt andra avsnitt. Podden kallas powerpod för att avsnitten är cirka 10-15 minuter. Jag älskar det och hoppas att ni också kommer göra det, ni har ju tio minuter eller hur? Här kan ni lyssna på andra avsnittet som jag gillar mest. Puss kompisar.
Ps. Det handlar typ om att tatuera kor, EM/VM-kvalet och folkdans.
morgon med sweetie och Nöjesguiden.
Tog sovmorgon till elva idag. Vaknade utsövd till solstrålar genom persiennerna. Kände för en promenad direkt men insåg att jag inte ens vill vara ute här när det är ljust längre. Hatar den här begränsningen. Bestämde mig snabbt för att åka till Telefonplan, ringde Fred som erbjöd sig att hämta/möta mig men fick ändå säga nej där, någon slags gräns för vad folk ska göra för mig måste det finnas. Gulligt värre dock. Gjorde i alla fall frukost på brödet Danny B och jag köpte för några dagar sen plus en sweetie som pappa köpte till mig igår! Det är någon slags söt grapefrukt, superfin i alla fall! Läste Nöjesguiden och drack kanelte till.
Extremt solljus idag, det gillar i alla fall min sweetie tror jag. Nu ska jag styra upp mitt liv, dvs dammsuga, moppa, damma, hänga in tvätt, duscha och röra mig mot Telefonplan. Risken att jag pausar med New girl, reterna av tårtan från igår, dricka mer te osv är stor men antar att det hör lediga dagar till. Kul att min pappa drog tidigt i morse för övrigt...
otrygg på min lilla ö.
Läser den här artikeln och undrar om jag ens kommer våga passera bron från Ropsten igen. Anfallen halv åtta på morgonen eller klockan fem påväg hem från jobbet liksom. Känns så himla overkligt. Att de sen går ut med att en nu ska hålla sig inne efter mörkrets intåg och undvika att gå ensam ute, finns vissa svårigheter där för mig.
1. Jobbar jag på dagis är det mörkt på morgonen när jag åker till jobbet.
2. Jobbar jag på dagis ELLER Twilfit är det mörkt när jag slutar och åker hem.
3. Jag bor själv vilket också innebär att jag ofta, till cirka hundra procent, går själv ute.
Jag vet att jag försöker hålla någon slags rolig ton. Egentligen funderar jag redan på hur jag ska lägga upp för Julia att jag kommer flytta in ett tag (sorry babe!). Jag vill inte ens vakna och vara ledig här imorgon. Jag är rädd och jag hatar att vara det. Men nu vet ni i alla fall, det går att umgås med mig mellan 9-15 och då måste jag ha marginal att ta mig hem på så inte solen försvinner. Om jag längtar efter att flytta hem till M i Karlstad? Rätt så jävla mycket.
en kväll med papi.
Fina ni. Efter en regndag med mysiga barn i Bromma kom pappa hem till mig vid sjusnåret. Vi drog nästan genast iväg till Sats och körde tillsammans ett gympass, himla roligt. Råkade fastna i en benpress dock en gång... Tur att papi var med faktiskt. Annars körde vi igenom hela kroppen med ben, armar, bröst, mage och rygg. Försökte att inte ta ut mig för mycket då en förkylning ligger och lurar lite. Efteråt åkte vi i alla fall hem och firade fars dag i efterskott med korvstroganoff och tårta! Så himla mysigt med såna här kvällar med papi.
en morgon med regn.
Vaknar av solljuset från min lampa och det första jag hör är regn som slår mot fönstret. Way to go att tacka ja till jobb i detta rusk.... Men vet ni? Jag tycker nog att det är lite mysigt. Vara ute, på med fjorton lager kläder, andas frisk luft och frys lite. Sen, in i värmen med barnen. Leka inne och följa regndropparna på fönsterrutorna. Kanske se lite på Bamse.
Jag försöker jobba så mycket jag bara kan nu, vet inte hur mycket/lite det blir i december. Är dock ledig imorgon, då ska jag sova. Ikväll kommer daddy DJ och vi ska träna på Sats ihop!!! Kommer bli grymt jobbigt men kul. Skönt också att slippa vara ensam, sov så himla skönt inatt med Dannes snarkningar ett rum bort.
Ha en grejt dag nu och var snälla mot er själva.
tack för idag slut för idag.
Godnatt fina gänget! Nu är det dags för några timmars sömn innan jobb igen. Vad roligt att så många kikade in idag. Det gör mig pirrig. Nu hoppas jag på snö så november inte blir så mörk. Puss.
en liten kväll.
Mötte upp Daniel förut för en kort promenad och lite handling. Så jäkla lyxigt att bo nära någon, inte ens en tunnelbanestation ifrån! Invigde nya raggsockar från mormor i finaste grönt samtidigt! Kommer bli bäst att ha dem imorgon när jag ska återta dagis igen. Har fortfarande inga vantar så lär ju frysa ihjäl dock.
Daniel och jag gick i alla fall hem till mig och åt sallad och inlagda vitlöksklyftor. Det var så satans gott. Sen har vi hunnit titta på Bonde söker fru och Mitt i Naturen. Fina fina Daniel stannar ju också kvar och sover i pappas säng inatt så jag slipper vara rädd. Jag hör honom för sjutton redan snarka..
min eftermiddag.
Fredrik och jag skildes åt vid Slussen. Jag hoppade på min tunnelbana mot Ropsten, sjönk ner på ett säte men flög upp igen fort. Gick av igen i Gamla Stan, bara en station bort. Kunde inte åka vidare. Satte på solglasögonen och började vandra utmed gränderna. Händerna i fickan, fingrades på överfallslarmet och de två kastanjerna som är kvar sen i höst.
Jag hade en ledsen känsla i kroppen. Ni var så många som sa till mig där i augusti att jag så småningom skulle gå in i en vägg. Kanske har jag gjort det nu. Jag känner mig ensam, tårarna trycker där bakom ögonlocken av egentligen ingen anledning. Kanske en vanlig höstdipp, kanske mörkret eller flytten spelar in. Jag försöker i alla fall göra det där jag alltid vill men aldrig gör/hinner i denna stad. Som att promenera från Gamla Stan över Blaiseholmen och sen ta tunnelbanan hem från Östermalmstorg. Hitta en och annan juldekoration på vägen.
Stannade till vid vissa gränder, hittade en drömmig fontän med tillhörande rödhårig kvinna med smal cigarett i mungipan. Satte mig på en bänk och pratade med M i telefon. Snart snart snart får jag ha hans armar runt mig och han behöver inte oroa sig över min ledsenhet längre.
Nu ska jag fortsätta läsa Nöjesguiden och titta på TV. Jag hoppas att inatt blir lite lugnare än i lördags. Vill övervinna den här töntiga rädslan nu.
att vakna där en ledig måndag.
Här vaknade jag idag av solsken på nästippen. Julia och Fredrik har på riktigt så grymt drömmigt i sin lägenhet. Jag slängde mig i alla fall på Julias cykel och drog iväg till läkaren, även hon var grym och high-fivade mig när jag berättade om min Menskopp, hehe. Cyklade utmed ett av Stockholms finaste områden, Midsommarkransen.
Sol utmed takåsarna nu för tiden. Vill bo här någon gång. När jag kom tillbaka såg Fred och jag på två avsnitt Misfits, ä l s k a r den serien, och åt nachochips till frukost. Sen tog vi tunnelbanan in till stan tillsammans. Sen ska ni få höra vad jag gjorde där.
om varför jag varit tyst.
Erkänningsvis försvann jag lite från er här i 24 timmar. Det beror på extrem världsomfattande förändringar i mitt liv + för många jobbtimmar för en trött tjej + mörkret jag aldrig någonsin kommer vänja mig vid.
Igår ringde jag och grät i telefon till Michael mellan klockan ett och halv fyra på natten. Ni vet att jag bara kan vara ärlig. Jag grät för att det blåste ute och jag var rädd. Rädd för det som hänt på Lidingö men två antastade och misshandlade tjejer. Rädd för min balkong, ljuden av flaskorna och mörkret. Jag grät och hulkade fram att jag skulle vara vaken tills det blev ljust. Vid tre bytte jag säng, tände alla lampor och lyssnade på Ms röst i luren. Jag var rädd. Rädd för paniken som bara eskalerade, rädd för att inte somna och kanske också rädd för det som ska hända nu. Flytta. Inget jobb. Kommer han tröttna på mig?
Panik. Jag ville ringa min bästa och be henne rädda mig men vill aldrig vara en börda. Jag vill be Daniel gå hundra meter från sin lägenheten till min och sitta i samma rum som mig tills pulsen slutade skena och kallsvetten la sig. Tills andetagen blev klara igen. Istället ringde jag den människan som inte kunde röra vid mig, stryka mig över håret och somna bredvid. Han fick nog använda all sin mentala styrka när jag skrek åt honom och grät tusen tårar.
Nu ska jag precis somna i bästa soffan hos Julie och Fred. Som det känns nu vill jag inte ens tänka på en enda natt till själv. Samtidigt vill jag klara av det. Har gjort det så så många gånger, varför inte nu?
Jag somnade i deras badkar förut. Ögonlocken svek mig och värmen och tryggheten av att de var där ute i köket fick det ledsna i bröstet att ge mig sig lite. Julia hittade mig med vatten över knäna men det var ingen fara. Allt kändes bättre ett tag. Förändring är svårt. Snart kommer jag i alla fall blogga som vanligt igen, när jag vågar vistas där min dator bor. Sov gott tills dess vänner.
en sån där kväll.
Tja gänget. Jag äter chips och dipp och tittar på så mycket bättre. Lider av tristess och saknar min pojkvän. Hoppas er lördag är fab!
bjussar på denna i brist på annat. Gör mig sugen på Claes longboard, vans och varmare luft.
fredag på köttbaren.
Sicken kväll alltså! Mötte upp Fred och Daniel vid Köttbaren vid sex och det var redan då fullt med AW-sugna människor. Vi beställde in varsin brooklyn lager och hittade tre pallar vid charken och diskuterade lägenhetsköp och min flytt till Karlstad. Efter cirka fyrtio minuter placerades vi vid ett långbord och Julie slöt upp efter en öl med sina kollegor!
Jag åt en pulled beef Burger som var något stark för mig men som vägdes upp med lösgodis och chokladkaka med hallonsås till efterrätt, så värt!
Tyckte att stället var så himla mysigt, vill absolut gå dit igen. Efteråt följde Danny mig hem eftersom det härjar galna människor på Lidingö nu i dagarna. Lyxigt att vara hemma vid tio och få försöka bli av med ruset med hjälp av serier. Min stackars kropp klarar inte mycket alkohol en dag som denna. Men åh så mysigt jag startat denna helg! Imorgon är det dock jobb igen halv två. Bara att köra!
känslan av att bära en klänning.
Min allra första dag som boende i Stockholm, på soffan hos Claes i Finntorp, så gick jag runt på söder. Det var april men redan varmt och solen sken. Jag gick in på Lisa Larsson, hittade den där klänningen och tog nervöst med den in i provrummet. Den satt som en freakin smäck. Jag fnissade och tänkte på de senaste månadernas outfits, typ underställ och manchesterbyxor, vilken kontrast detta var. Gick till kassan för att höra om priset. Den kostade sexhundra och jag tyckte att det var mycket. Ändå stod jag kvar där i kassan och fingrade på det rosa tyllet. "Det är min första dag i Stockholm" sa jag och tillslut log kassörskan. "Ska du inte köpa den då och varje gång du bär den kommer du tänka att du köpte den din första dag i den här staden?" svarade hon då. Kanske ett försäljningsknep men det är också alltid vad jag tänker när jag har den på mig. Jag älskar den där klänningen. Och jag älskar Stockholm. Det kommer alltid sitta i den där klänningen och i mitt hjärta. Klyschigt men så är det.
för längesen ville jag skriva, så jag skrev.
Jag tycker så väldigt mycket om att skriva. Det här skrev jag för ett tag sen och idag tänkte jag att ni kanske kunde få se. Det är egentligen ingenting, bara något jag skrev när jag hittade de här tre bilderna. Som förövrigt är från weheartit.
Efter timmar av vändande och vridande tar hon sig upp ur de svettiga lakanen. Hon trär en blå kofta över armarna och nattlinnet och kliver i sina röda träskor. Ute slår värmen emot henne som den kan göra i en bastu, hon får andas med munnen för att det inte ska sticka i näsan. Hon rundar husets kant, möts av den otroliga utsikten över havet, som om det var på bushumör har vågor som toppas av skum men som ändå inte kastar sig in över de kala klipporna som stormvågor gör. Hon går förbi hallonbusken, drar in doften av bär som precis fått dagens första strålar sol på sig. Hon viker koftan och bildar en liten skål som hon lägger ned hallonen i. Tar med sig dem ner till klipporna, sätter sig precis så att vissa stänk når henne men lagom långt bort för att inte bli våt. Klockan kan inte vara mer än sju och sommarsverige har inte vaknat. Hennes hus ligger avlägset men precis nedanför de där klipporna hon nu sitter på finns en liten liten strandremsa.
Där leker en morgonpigg flicka med en hundvalp som knappt kan stå på benen. Längre bort i en ihopfällbar solstol sitter flickans morfar lätt framåtlutad och håller koll på vågorna och sitt barnbarn. Morfarn brukar se till hennes hus när hon är iväg. Iväg. Tankarna flyger bort till de barn hon syr ihop på det som är hennes jobb. De smala händerna som ständigt greppar efter hennes och ögon som antingen lyser av rädsla eller bara är släckta i ren apati. Hon tänker på hur deras ögon spetsas när skott avlossas och bomblarmen tjuter. Hon är mer rädd för deras reaktion än vad hon själv är för bomberna. Hon tittar ner på sin hand där ett hallon gått itu och färgat tummen röd. Hennes arm är spräcklig av ärr från olyckan, det har ännu inte läkt med det kommer det. Armen kommer läka men hon undrar om hon någonsin kommer kunna sova längre än till klockan sex på morgonen igen.
Hon tänker på hur hon ska kunna återvända ner, smyga in till de barn som sover i de provisoriska tälten och hitta något av dem som ännu inte vågat sluta ögonen. Visa dem den lilla flaskan hon fick av sin mamma när hon var liten, den med ett skepp i. Hon älskar hur barnens rynka av bekymmer plötsligt för några sekunder slätas ut och istället facineras av hur ett sånt skepp får plats i en sån liten flaska.
En våg slår upp, välter ut hennes hallon ur den blå koftan och håret blir blött. Det är inte kallt för solen är redan så varm som den någonsin kan bli i Sverige i mitten på juli. Flickan på strandremsan har lagt sig ner i sanden med valpen bredvid sig, morfarn har flyttat solstolen närmare för att ha bättre koll.
Hon vill också ha bättre koll. Så fort armen läkt ska hon resa ner igen. Ta med sitt lilla skepp och rädda så många liv hon bara kan. Men först ska hon äta upp sina hallon.
en ledig fredag ni vet.
Idag är jag ledig! Har börjat med sovmorgon, god frukost och tv-tittande. Är nu påväg hemåt för tvätt och fix. Ska försöka ta mig ut på en liten promenad i solen mellan maskinerna. Ikväll ska jag käka middag på Köttbaren med Julie och Fred, ska bli kul att gå dit och ta reda lite på hur de tänker i och med att köttindustrin är så himla omiljövänlig. De ska också ha sjukt god mat! Innan det vill jag gärna hinna träffa Danne för lite catch up också!
Alla kriterier för en härlig dag detta! Det enda negativa är mensvärksdöden. Alltså på riktigt, svimningsrisk på tunnelbanan alltså, så jävla osoft. Kul att kroppen är frisk i alla fall, de små vinsterna räknas också..
