julviva

Fredrik och jag skildes åt vid Slussen. Jag hoppade på min tunnelbana mot Ropsten, sjönk ner på ett säte men flög upp igen fort. Gick av igen i Gamla Stan, bara en station bort. Kunde inte åka vidare. Satte på solglasögonen och började vandra utmed gränderna. Händerna i fickan, fingrades på överfallslarmet och de två kastanjerna som är kvar sen i höst. 
Jag hade en ledsen känsla i kroppen. Ni var så många som sa till mig där i augusti att jag så småningom skulle gå in i en vägg. Kanske har jag gjort det nu. Jag känner mig ensam, tårarna trycker där bakom ögonlocken av egentligen ingen anledning. Kanske en vanlig höstdipp, kanske mörkret eller flytten spelar in. Jag försöker i alla fall göra det där jag alltid vill men aldrig gör/hinner i denna stad. Som att promenera från Gamla Stan över Blaiseholmen och sen ta tunnelbanan hem från Östermalmstorg. Hitta en och annan juldekoration på vägen. 
Stannade till vid vissa gränder, hittade en drömmig fontän med tillhörande rödhårig kvinna med smal cigarett i mungipan. Satte mig på en bänk och pratade med M i telefon. Snart snart snart får jag ha hans armar runt mig och han behöver inte oroa sig över min ledsenhet längre.