underwater-world.
Sånt jag tycker är fint från weheartit.
och jag saknar dig.
.
it's like i'm homesick for a place that doesn't even exist.
Jag är hemma nu, efter tre timmars tågresande är jag hemma. Med den officiella ursäkten att gå på begravning imorgon, prata med min tandläkare och sånt. Och egentligen för att läka ett litet hål, eller ett stort. Något är inte som det ska, något gör mig faktiskt ledsen. Får mig att bli trött, orolig och att ligga sömnlös. Inte något som går bort på några dagar och med hundra kyssar (även om det hjälper). Något som behöver läkas av de allra närmaste.
Som konstant regn på insidan.
Jag älskar min familj, de är verkligen mina närmaste, de vet hur jag reagerar, hur jag beter mig, hur jag mår, de bryr sig. Och ändå, eller precis just därför, är det så läskigt att veta att deras liv fortgår precis som mitt, fast utan mig. Plötsligt har jag till exempel umgåtts mer med stockholmsmänniskorna än dem, och det märks. Jag har bara inte riktigt vant mig vid att vara ifrån dem, vid att skriva i 20-26 när jag beställer tågbiljett, att vara vuxen enligt SL. Att få jobb man inte trivs på. Det tog hårt på självkänslan och psyket, nu känns det som enorm uppförsbacke att börja söka jobb igen. Där av pausen här hemma, muminlakanen, jordgubbsyoghurt, zso, kompisarna, Arnön.
Kort och gott det bilden förmedlar.
Nu ska jag rulla igång Avatar och försöka se klart den för en gångs skull. Fint avslut på världens bästa dag.
a little smalltalk, a smile and baby I was stuck.
You've heard me saying that smoking is my only vice
but now it isn't true,
now everything is new
It was like shooting a sitting duck
a little smalltalk, a smile and baby i was stuck
I still don't know what you done to me
A grown- up woman should never fall easily
I feel a kind of fear
When I don't have you near
Unsatisfied, I skip my pride
I beg you dear
Här om dagen rullade jag igång Mamma Mia och låg och längtade till grekland i ungefär två timmar. Den filmen kan va den bästa feel-good filmen som finns på riktigt, så himla fin. Nu ska jag och Patz baka kardemummabullar, himla fint det. (jag har sagt upp mig)
photobooth-bomb.
När jag är nere brukar jag försöka le ändå, någonstans långt bak i min blogg står det att man i alla fall anstränger femton muskler i ansiktet och ja, det är ju bra. Sen springer jag också, flyr oftast men idag sprang jag faktiskt på riktigt! I en halvtimme, i lagom shysst tempo och i fina Huddinge. Det luktade äpplen, klippta gräsmattor och allmänt höstigt och villaområde-lördag. I alla fall, när jag kom hem slängde jag mig på gräsmattan och styrketränade en liten stund innan jag gick in. Väl inne satt Patz vid datorn och hade absolut inte tid med mig, kan inte förstå att mitt hjärta ömmar för en datanörd.. Jag hamnade i alla fall framför photobooth, min vän.
Nu blir det dusch och inpackning, än är helgen inte slut som tur är.
jag måste ta mig i kragen.
Så jävla rädd ett virvarr av hemska känslor, ensam övergiven rädd för att andas. Rädd för att bli glömd, utkastad, misslyckad. Finner små glädjekorn mitt i folkmassan på ett kärleksfullt grönan med fina vänner och i en tvättstuga med iskallt golv och en varm person som bryr sig. Gråter hela vägen hem från t-centralen, skrattar genom hela mornar. Hittar ingen mening, snurrar in mig själv. Lyssnar på glee tills till och med de känns fattiga och ger mig klumpar i magen. Var tog min självkänsla, mitt jag, mitt tuffa jag - vägen? Kvar är en ynklig person med darrande händer och kvällsångest.
om att hoppa, eller i alla fall dingla med benen ovanför något som ser ut som ett stup.
Jag ligger i sängen och huttrar, rummet blir liksom inte varmt utan honom. Utan hans bröstkorg som höjer sig upp och ner medan han läser och jag har mitt huvud precis där, på hans bröstkorg. Hans ena arm håller om mig som om jag skulle falla ner för ett stup annars, och lite så känns det. Utan honom skulle jag falla. I oktober är han ledig, hela månaden nästan och vi har planerat minst tusen grejer vi ska göra. Äntligen åka till fotografiska och bara vandra runt i salarna och säga "åh" och "ah" åt alla tavlor. Och äta ute, tapas! Sitta där och beställa in fat på fat och bara ha ögon för varandra. Åka hem till mig, bo lite, så att jag får ha hemmaplan någon gång och så han får träffa mina kompisar därifrån. Och åka tillbaka till Linköping igen, hinna hänga med gänget!
Men idag fick jag ett heltidsjobb. Och jag är överlycklig, verkligen! En himla fin arbetsplats, mitt i stan, urfina lokaler, hur mysigt folk som helst och chefer som pratar om att skapa Sveriges bästa arbetsplats. Och pengar, mer pengar än jag är van att tjäna, än jag någonsin tjänat (då ska man tänka att jag tjänade 75/timmen i somras..) Jag ska jobba på Finansinstitutet och jag ska vara säljare, något jag aldrig gjort förut. Och det känns sådär stort, enormt, att kliva upp i morgon och som en vuxen åka till jobbet. Ett 9-5 jobb, måndag till fredag. Det är inomhus, jag har bara haft ett jobb tidigare som var inomhus. Det kommer bli en omställning och min kropp är förlamad av skräck och självklart tjusning. Det ska bli så himla spännande att testa något nytt, att lära känna nya arbetskollegor och sånt där! Men just nu är kroppen förlamad och jag tänker på oktober som försvann litegrann. Så jag ringer mamma och sen pappa, pratar igenom allting och får det där ultimata peppet som bara ens föräldrar kan ge en. Och så känner jag mig tacksam mitt i allt. Jag har ett jättefint jobb, jag bor hur mysigt som helst och jag har både vänner och pojkvän. Och jag har val. Vilken makt! Nu ska jag försöka somna lite och försöka uppbringa någon värme under täcket tills han kommer om en timme och väcker mig igen så att han kan kyssa mig godnatt. Ville bara att ni skulle veta.
med discoörhängena på!
Nu är jag i Stockholm igen, ett regnigt ganska kallt Stockholm faktiskt. Men det har verkligen sin charm, särskilt om man kan ligga inne med datorn på magen och söka jobb och lyssna på grym musik. Nu ska jag dock springa ner, äta en avokado och sen åka in till stan och gå på arbetsintervju!
you're like an indian summer in the middle of the winter.
Jag ligger hemma i min säng, ja hemma verkligen. I karlstad, på brogatan! I muminlakanen... Dricker hemgjord chailatte med mycket mjölk och den smakar gymnasiet, naturkunskapsläxor och pojkproblem. Mellanlandar här efter en grym vecka i Linköping hos mormor. På tisdag bär det av mot Stockholm igen, som på något sätt också får kallas hem, palla sätta etikett på sånt där. Livet hemma är fint, att köra bil och hämta lillebror på tågstationen, käka hämtpizza, välja mellan alla tusen (varning överdrift!) tesorter jag samlat på mig, hänga med föräldrarna och självklart i mitt underbara fina fina rum. När jag ser alla saker här inne ville jag faktiskt bara bums hyra en omöblerad lägenhet och bara slänga in allt och några ljus till och lite fin färg på det hela. åh. Känner mig glad just nu, ungefär såhär.
Som sista dagarna i stöten, solbränd och på precis jävla rätt ställe. Feels great. Ska ta imorgon och tisdag off, sen börjar allvaret, det hårda. Ska springa, käka rätt kost, bli av med tablettberoendet och kanske möjligtvis fixa mig ett jobb (ett där man går i kavaj och jobbar måndag-fredag har min pappa önskat så jag lyder). Men men, dessa dagar kvar. I morgon ska jag träffa saknade karlstadkompisar, dricka mer te, packa med mig höstkläder upp till sthlm och bara hänga med min brosha. Pengaförrådet är lite tömt, så sparkontot får lida men så är det. peace out
bananmilkshake,
Solen skiner och jag hänger på balkongen. Försöker få bort det sista av den kvarvarande förkylningen med d-vitamin, hundgos och sjuka mängder bananmilkshake. Ska snart sticka ner till stan och möta upp en saknad Sabina Roos och hänga lite på stan med tildis och kossi. Linköping har så himla mycket att erbjuda just nu! Inte bara mormor och Nöne (och lilltuva) utan massa fina kompisar också. Lär ju bli ganska mycket häng här i höst/vinter även om Lovis reser iväg i åtta månader och Kossi drar upp till Kläppen. På tal om det börjar hösten reda ut sig lite och resplanerna för vinterhalvåret börjar ta form. Anmälde mig på sista dagen till Högskoleprovet och ska redan nu börja råplugga (jag vet hur lite jag egentligen kommer göra det) svåra ord och mattedelen. Känns ändå som om att det finns en plan och det är tryggt. Ikväll kommer mami och jag ska dricka sockerdricka och mysa sönder. I morgon blir det kickass utgång, pepp! Nu blir det hemgjort potatismos och lite deppande för dataladdaren för 700 som jag ägde i två timmar innan den försvann, grattis.
hänger i linköping!
I måndags åkte jag till Linköping med den här snygga killen. Landade hemma hos mormor och sen bar det in till stan för att träffa saknade gänget Vendi, Lovisa och Kossi. Mobilen låg glömd hemma så inget instagram där... Vi åt kycklingspett på Steves och snackade oss igenom nuläget, framtiden och de bästa minnena från Stöten. Känns så himla bra att ha de där vännerna alltså.
Hos mormor är allt så himla likt förutom att Ebba saknas så klart, Ebba som funnits med i nästan femton år av mitt liv. Så nu får man liksom gosa lite extra med Tuva, vilket ju i sig inte är så jobbigt.
Idag kom lillkusinen förbi och vi lekte i timmar ute på gården, busade med Tuva och spelade ninjafruit på min iPhone när vi blev lite trötta. Hon är fem år och det var första gången jag träffade henne, världens sötaste. Men det gör lite ont i hjärtat när hon berättar att hon bott på ett barnhem och hittades i en kartong "men de la mig där av kärlek".
Nu ska jag ta tag i dagen, sminka mig lite och ta mig in mot stan igen för att träffa Eve som jag inte sett sin min student! Är kvar i Linköping tills måndag då det bär "hem" till Huddinge igen och totalt jobbsökande och teaterbesök och sådant. Himla fint. Det går nog att ordna ändå, det här med oändlig framtid och sånt.
chillebill.
Just nu hänger jag och Patz i "vårat rum" (okej mest hans med jag är hans roomie för tillfället). Båda sörplar, eller okej jag vräker, i oss te och ska alldeles strax rulla igång Pineapple Express och käka lite chips med dipp. Känns som en awesome plan för en söndagkväll. Hörrni håll ut, jag är numera arbetslös och kommer därför ha massa tid att blogga (när jag nu köper en nu macladdare..). Ni är bäst som fortfarande tittar in trots noll uppdatering! Peace out bro.
djungeldisco!
Säsongen närmade sig sitt slut, det kallare ute, skolorna började och folket från Grönan började droppa av. Då var det dags! Stjärngala, avslutningsfest, ett redigt jävla party. Och tema på det, maskerad som alltid, djungeldisco! Efter mycket hjälp av Matilda (och lite mamma) hade jag min outfit redo, jag skulle vara panter med hemgjord svans. Så Patz och jag styrde stegen mot systemet och köpte djungelcider bland annat.
Lite senare satt vi på tunnelbanan till Millipilli och när vi väl kom dit var det glitterkaos! Efter mycket om och med, lite ölsvepande på balkongen och ännu mer glitter, lösögonfransar, glitterspray och annat gick vi hela gänget till tunnelbanan.
Ananaser, zebror, jägare, pantrar, fjärilar. Lite allt möjligt. Typ som carlos, lilla discokulan med poseringskunskap.
Väl på Grönan var det supersmockat men vi gled självklart före i kön och hamnade längst fram.. Taggade som tusan och hälsade på alla fina, folk hade verkligen ansträngt sig och jag hittade Rambo, skatter, mowgli och allt annat. Pepp
Väl inne fick vi superplatser längst fram vid scenen och trots att det var trångt hade vi det bäst. Maten rullade in, vi drack vinglas på vinglas (i alla fall jag?) och sprang på toaletten kanske femton gånger. Träffade vänner som slutat sen länge och posade på bilder.
Sen bara dansade vi hela kvällen, Veronica Maggio överraskade och vi hade typ superkul. Jag blev nominerad till årets kvinnliga huvudroll och Sanna grät i publikhavet. Vi drack öl, satt ute på balkongen i duggregnet och dansade lite mer.
När patz dök upp kände jag inte igenom honom och det tog ungefär enda tills han kysste mig innan jag var övertygad, om ens då.
Sjukt nöjd och varm var jag i alla fall vid ett- halvtvåsnåret då vi kastade in handduken och åkte hem och däckade. Hur fint som helst alltså.
för fyra månader sen en himla fin valborg.
Igår firade jag och Patz fyra månader, så himla sweet! Min bästaste finaste pojkvän det alltså.
och ja jag ser lite ut som en kines, men tydligen gillar han mig ändå. Han är ju kvar (bäst).
