julviva

Idag ringde klockan tre minuter i halv sju och sträckte mig sömnigt efter den och znoosade. I nästa sekund puffade jag på Patric tills han vaknade och sa med min ynkligaste röst "det är mörkt ute". Han kisade lite med ögonen och drog sen täcket över huvudet och jag gick upp i allt det där kalla mörka. Men sen åt jag frukost med Anna och gjorde mig fin och klar och så och tog bussen till centrum och hoppade på tåget till stan. Där någonstans, på ett proppfullt pendeltåg mellan Stuvsta och Älvsjö kom solen upp och hela vagnen blev orange/gul och fullkomligt badade i ljus. Jag tror jag svävade lite ovanför sätet av lycka. När vi sen rullade in i fina vackra Stockholm var det så ljust fast iskallt. Jag åkte iväg till Odenplan för en jobbintervju (måste göra en parantes och göra klart lite. Jag pratar inte om mig själv som en vuxen, jag tror faktiskt ärligt talat inte jag är en vuxen. En av anledningarna till att jag inte fått ett jobb än måste vara just det. Jag tycker alla jobb, hur kul de än är, verkar så seriösa just nu. Det skrämmer mig. Inte för jag inte är seriös, ansvarsfull och faktiskt - duktig. Utan för att jag lekt mig igenom alla mina jobb, som Grönan till exempel. Jag behöver inte anstränga mig för att ge sån där service, jag kan det. Låter det hemskt malligt? Kanske, men jag kan service. Jobb som kräver min intelligens, att jag lämnar min bekvämlighetszon känns så himla läskiga. Jag måste bli modigare så att min liv kan kickstarta igen, och fixa ett cash flow. End of parantes) och sen tog jag pendeln hem.