julviva

Det är tidig morgon ute i skärgården och temperaturen har bara stigit till cirka femton grader från nattens kyla. Jag har ätit fil med egenplockade blåbär och kysst honom överallt i ansiktet som är det enda som syns över täcket. Han säger sömnigt att det är vi, vilket gör mig sådär varm. Ja, det är vi.
Jag tar ryggsäcken och går på den lilla grusvägen över ön, som är alldeles tyst eftersom fåglarna nu gett upp. Kommer fram till spegelblankt vatten och waxholmsbåten som väntar på mig. Kryper ihop på ett sätt, tittar ut på skärgården som sakta börjar få ett soltäcke över sig. Somnar sen på min ryggsäck med lurarna i och tänker bort att jag åker ifrån honom.
Dessa tre dagar har varit supermysiga. Halv storm blev tv-mys och raggsockar i soffan och 25 grader och sol blev solstol, bad och båttur. Denna sommar alltså, plus i kanten.

På en tripp nere i Lidingö Centrum faktiskt. Har köpt en dyr pocket och två billiga ekologiska vinflaskor. Semesterliv. Ibland slår det mig att jag bor på denna ö. Skrattet bubblar upp i mig. Trivs så himla bra här. Blandningen av folk är så mycket större än jag trodde, särskilt i lägenhetsonrådet där jag bor. Liv och party på klipporna nedanför mig, livliga diskussioner på ett annat språk ovanför min balkong och skratt från lekparken bredvid. Det är soft på ön alltså.

Nu har jag semester! Igår efter jobbet käkade Sarapupp och jag sushi i Tegnerlunden och på kvällen kom Julia och vi kollade på Harry Potter och åt gottis. Perfekt sätt att fira in semester tycker jag! Den här morgonen tog jag välförtjänt sovmorgon och ligger nu och steker mig på balkongen och äter vattenmelon till frukost. Andra sakernas ska göra på semester är:
1. Åka till Finnhamn ikväll till min love, äta på hans restaurang och träffa hans kompisar.
2. Åka till Patz sommarstuga och bara vara. Mysa ihop, dricka vin och bada.
3. Åka till Fjällbacka med Fred, Julie och Svedin, roadtrip. Bada i riktigt salt vatten, springa på bergen, spela kort och gå till bageriet.
4. Åka hem till Värmland och familjen, hänga på stugan, titta på tv, plocka blåbär och baka med mamma. Vindsurfa också.
5. Hitta på oplanerade sjukt softa grejer och bara chilla.
Det här blir så himla bra!

Två år kan gå och hela en själv kan ändras. Jag ser så liten och ... o-stockholmsk ut. Har lånat hans tröjor och är ute på longboardäventyr. Fotar mig i Julias hiss. Vår hiss, vi bodde ihop. Det var sommar och jag slet ihjäl mig på Grönan och seglade på medvinden av att vara nitton, ännu inte över tjugo liksom. Ser himla gullig ut tycker jag, bland syrener och hissar.

Min nytvättade lugg faller för mina ögon när jag med snabba steg går mot buss 142. Håret är fortfarande fuktigt där bak och luktar nog ytterst svagt av äppelbalsamet Julia och Fredrik använder. Jag har på mig ett par jeans jag fått av Julia. De får mig att känns mig supersnygg men tvingar mig också att söka skugga under det här trädet i väntan på bussen. Idag är det tre timmar som gäller. Det kommer gå bra och ikväll åker jag till Lidingö igen. Ska kvällssitta på balkongen, kanske springa en vända och äta min vattenmelon. Det är sommar. Snart semester.

Började titta på Titanic ikväll, måste varit kanske åtta år sen jag såg den sist. Insåg bara med stor glädje hur bra den filmen faktiskt är och hur het Leo är. Den är filmad så vackert och jag älskar hela klassfrågan, är ju liksom helt övertygad om att jag är Jack och Patric är, ja Rose. Min naivitet är något jag vårdar högt. I alla fall, såg inte slutet för jag är dödstrött och ska öppna i morgon igen. Pax för åtta timmars sömn!

Efter jobbet idag mötte Felix upp mig och vi tog hans bil till en liten insjö omringad av skog. Kastade oss efter tvekan ner i det svarta vattnet och kom frustande upp till ytan. Det var alldeles varmt och sådär sötvattenslent! Vi hoppade, simmade och gjorde kullerbyttor innan vi satte oss på klipporna och värme oss. Förde en lång diskussion om feminism och extremer, gled över på att våga testa nya saker (som Örebro..) och satte oss sen i bilen och åkte och köpte glass. Efteråt blev jag avsläppt hos Wigrens och jag och Mini kollade TV och åt onyttigt. Sedan hade även vi djupa diskussioner om livet och dess innehåll till tonerna av nya technolåtar. Avslutade kvällen alldeles för sent med posande framför Patrics spegel.

Patric ja. Det är det enda minuset med den här fantastiska sommaren. Att jag så lite delar den med honom.

Undrar om jag vågar vara mer ledsen på sommaren just för att man i övrigt är så lycklig då? Tror i allmänhet att vi har mer tid att känna efter och våga vara ledsna. Eller ledsna är kanske fel ord. Jag tittade i alla fall just igenom massa klipp från torka aldrig tårar utan handskar, tydligt inspirerad av Jonas Gardell igår. Får den där klumpen i halsen, den som gör och hotar att välla ut igenom ögonen istället. Varför jag tittar igenom klippen är så otydligt, jag vet ju med stor säkerhet att jag kommer må just såhär. Att jag vill sträcka ut fingrarna och stryka dem över kinderna där de satt på begravningarna, eller vid en dödsbädd. Kanske vågar jag känna så för att jag känner att jag måste ibland. Låta bli att blunda.

Sommar och jag är inne på min nu tredje lediga dag, satan så gött! I morgon börjar fem dagars jobb men i slutet på söndagen där hägrar ju semestern!!!!!

Igår hade vi filmkväll hos Julie och fred med dannyboy. Vi såg en film som jag tror hette Sanctun, den var hyfsad. Sällskapet var bättre och vi käkade tacos och jordgubbar, ej i kombination dock.

Nu är jag påväg hem till Lidingö för städning.. Behöva en uppfräschning och vet ju hur gött det kommer kännas efteråt. Ikväll ska Julia och jag boxas på Medis, både längtar och är livrädd. Igår drog hon med mig på intervaller och min träning har ju i princip tagit sommarledigt så det var svinjobbigt. Känns i ben och rygg idag. Men skönt för armarna att få pumpa ikväll då kanske. Ska brotta ner juls!

Jag lyssnar på sommar i P1 idag. I Julia och Fredriks soffa, på en parkbänk i skuggan, på balkongen, under en filt. Jag började med Filip Hammars. Denna man som pratar om att vi får vara precis hur vi vill, som älskar det annorlunda, omfamnar dem som är det. Han pratar om sin syster Linda, känd från "en annan del av Köping". Han får mig att skratta och bli alldeles varm i magen. Jag ser så mycket i den korta man som för några timmar sen "bara var rolig och liksom skarp" som jag nog hade beskrivit honom. Och så pratar han om sin dotter som kommer i november. Han är så jävla nervös, men så himla redo och nyfiken. Hans sommarprat lämnar mig nöjd och liksom glad.

Lyssnar på Jonas Gardells sommarprat. Jag avgudar ju den människan, hans egenhet och ändå mod att gå långt och aldrig tumma på vem han är. Han citerar Astrid Lindgren, pratar om mötet med Meryl Streep, om att inte bli vald.
Sen pratar han om torka aldrig tårar utan handskar. Allt kommer tillbaka från de vinterveckor då den tv-serien ständigt var på allas läppar och i alla fall mycket ofta i mitt huvud. Han berättar om hur media helt ärligt skrev om "bögpesten" eller om hur "de oskyldiga" var offer, alltså de som blivit HIV-smittade via blodtransfusioner till exempel. De homosexuella, dem var det rätt åt.
Gardell hade också med ett ljudklipp från när Kronprinsessan talar på vad jag tror är QX-galan. När han spelade upp det grät jag med handen, fortfarande med ett fast grepp om diskborsten, över munnen. Den upprättelsen de som satt där måste upplevt, den måste varit så enorm. Det gläder mig något så in i helvete.

Sist lyssnade jag på Kristian Gidlunds sommarprat. Borlängeson, före detta trummis i Sugarplum Fairy, skapare av bloggen "i kroppen min" och - det han är känd för, döende i cancer. Jag visste ju redan från början att det här skulle bli ett tufft program. Hans vackra röst som beskriver smärtan i kroppen, maktlösheten och oron över att hans död kommer vara det största som händer hans föräldrar, det kommer gäcka mig länge. Och när han berättar om hur han postat ett brev utan vare sig frimärke eller adress, till sitt oexisterande barn, då brister det. Han skriver till sin "vackraste, älskade unge" om allt de kommer göra ihop, hur han kommer älska det, skydda det, bygga kojor ihop, gråta ihop, fira ihop, inspirera varandra. Han signerade brevet med "frid och kram från din pappa som aldrig fanns". Konvulsionerna av gråt som strömmade upp ur min hals ville aldrig ge sig och ändå är det inte JAG som upplever detta. Det är han som aldrig kommer få barn. Jag har chansen. Och han avslutar med att vi ska ta vara på tiden här på jorden och jag sluter mina tårfyllda ögon och är ganska säker på att jag gör det, för rädslan för att inte göra det är för stor. Ibland när mamma och jag pratar om Kristian säger jag "tänk om han faktiskt överlever, som ett mirakel?". Hon brukar lägga huvudet på sned då och säga "men det kommer han inte göra Julia". Varenda gång är det en väckarklocka som tjuter precis vid mitt öra att ta vara på det jag har här på jorden. Tack Kristian för att du påminner mig, och jag hoppas fortfarande på miraklet jag vet inte kan hända. Jag är glad att vare sig du eller jag gett upp.

Igår mötte jag upp Patz efter jobbet och vi strosade till vitabergsparken. Nappade med mig en Nöjesguiden och Patric köpte en salami/briesmörgås till mig och kaffe till sig själv. Sen låg vi där, pussades och skrattade åt artiklar, kollade på snygga människor, softade. Felix kom in på kvällen, när solen fortfarande var stark och varm. Vi promenade gatan ner och gick in på koh phangan. Käkade asgod thaimat och drack mangoshakes. Perfekt kväll alltså, sommarfeeling deluxe.

Åh, dags för er att sakta vakna till liv och så småningom gå ut till solstolen/gräsmattan och bara njuta av värmen. Jag ska däremot stå fem timmar och titta på den blå himmeln över takåsarna och hoppas på att väderprognosen har fel angående regn imorgon. Vill också ha semester! Men snart är det dags, bara nästa vecka också.

Startar i alla fall dagen med frukost på jobbet, smoothie, melon och ägg. Världsklass.

Äter stekt abborre till frukost. Så jääääkla gott. Tänk att dessa små fiskar simmat runt i Östersjön och nu ligger i min mage. Ojdå..... Det lät ju inte mysigt. Okej, är nöjd ändå!

Hemma igen! Glömde telefonladdaren hemma så har inte en bild, ingenting. Tråkigt. Och just nu längtar jag tillbaka så himla mycket. Att vakna där, känna den där speciella doften av Kaggebo. Få en hembakt brödbulle i handen, gosa med hundarna, planera dagen. Vi har varit ute på havet i solen, badat med Tuva och Vilda, spelat dart, simmat i poolen, ätit hemgjorda pommes och plockat smultron. Nostalgi och total lugnkänsla, helt helt underbart.

Igår åkte Max och jag i alla fall mot Stockholm och hämtade upp pappa på gullmarsplan. Tog oss sen mot Älgö och Peter, Ulrica och Wilhelm. Dom bor så extremt vackert och hade redan langat in köttet i grillen när vi kom. Vi kastade oss i alla fall på deras vattenskotrar och körde iväg. Hur kul som helst! Avslutade med bastu och bad precis som det ska vara. Satt sen länge och käkade och bara njöt innan vi for hem till Lidingö.

Och här är jag nu. Pappa och Max har åkt mot Karlstad och jag börjar klockan ett. Känns som om jag varit borta hur länge som helst, vilket ju är en underbar känsla. Tråkigt bara att det känns så tomt. Vill helst av allt vända mig om och vakna i Kaggebo istället. Fast samtidigt väntar andra grejer nu. Imorgon kommer Patric och jag ska jobba tors-sön och sen nästa vecka bara innan riktiga semestern börjar!!

Det är så HIMLA varmt ute. Älskar det trots svetten som bara rinner på mig som släpat min väska hela eftermiddagen. Men åh värme äntligen, alla dofter som blir så starka, allas humör och liksom bara JAAA! Blir lite gråtfärdig av hur mycket jag älskar det här och hur mycket jag saknar det på vintern. Önskar också jag fick dela det med Patric, den förlorade pojkvännen på skärgårdsön. Men nu är det nya äventyr. Möter Max i Norrköping och sen blir det Kaggebo!

Jag tänker på det där bussätet, det bussätet som vi satt på alldeles freakin nära varandra. Hur vi nog båda fattade vad som hände. Omringade av 24 andra men helt isolerade och avkapade från omvärlden. Sneda leenden, nudda varandras fötter, somna mot en axel. Tänk att du kände exakt samma sak just då. Så himla längesen.

Godmorgon!
Det är lördag, jag värmer upp mig själv på balkongen mot smultronplantorna. Har just ätit vattenmelon och druckit kanelte till frukost, supergott. Känner mig på randen till en förkylning så skippade träning i morse, sov tio timmar istället (!). Nu, iväg till jobbet för 3 timmar, känns okej. Tråkigt att det tar lika lång tid att åka fram och tillbaka som den faktiskt tiden jag jobbar bara.. Hehe.

herregud jag är så uttråkad att jag blir orolig. Måste göra något i morgon, måste hitta en människa att göra något med. Ha kul, leva livet, dricka öl, sova för lite, skratta, frysa för att det är svensk sommarkväll. Inte ruttna bort och jobba mer än någon annan och känna mig ensammast i Sverige. Kom igen, ryck upp dig! Sluta kolla igenom community för hundrade gången. Lev på riktigt. Gör saker. Kom igen.

Sprang förut. 4 kilometer på 27 minuter, märks att det blivit sommar och att jag spenderar mer tid på balkongen än på gymet. Kom igen, måste träna hårdare så jag kan götta mer. Är ju inte svårt egentligen.

Efter promenaden svirade jag i alla fall om till baddräkt och jeansshorts och gick för att bada. Inser verkligen att det är nu det händer, nu det är SOMMAR. Njuter som tusan. Gå i tygskor, 20 grader varmt ute klockan nio, jordgubbar till frukost, smultronen blir röda, blomdoften, det är NU! Sen att min promenad slutade med att jag blötte tårna spelar inte in. Lite solnedgångspromenad räckte!

Hej min fine tysk. Vill du vara min pojkvän när min riktiga är ute och lever livet på en Skärgårdsö? Bara kom till Lidingö så ska jag bjuda på snabbkaffe och mina underbara skämt. Folk säger att jag är söt om det spelar roll? Tack på förhand, ses ikväll!

Någonting måste hända NU.
Leave this world behind.

Den här grabben har fyllt år! Just nu ligger han hemma i min säng eller soffa och tar igen sig efter tusen jobbtimmar ute på Finnhamn. Själv är jag på väg till jobbet och hela pendeltågsvagnen luktar kattmat. Kul. Snart kommer antagningsbeskedet också. Andnöd. Är obehagligt medveten om att nytt äventyr behövs och att trots min kärlek för jobb och mitt uppbyggda hat (ogillande) för plugg så är det dags nu. Lämna tryggheten, testa vingarna, bo med Patric igen. Men tre år? Tre år. Åh måste peppa igång mig själv! Vill inte göra som i våras, dra mig ur i sista sekund. Men tänk om det inte är min väg? Det är väl egentligen inte så farligt att gå på fel väg ett tag men ändå. Pust. Peppa igång nu.