onsdagsmorgon.
Det är tidig morgon ute i skärgården och temperaturen har bara stigit till cirka femton grader från nattens kyla. Jag har ätit fil med egenplockade blåbär och kysst honom överallt i ansiktet som är det enda som syns över täcket. Han säger sömnigt att det är vi, vilket gör mig sådär varm. Ja, det är vi.
Jag tar ryggsäcken och går på den lilla grusvägen över ön, som är alldeles tyst eftersom fåglarna nu gett upp. Kommer fram till spegelblankt vatten och waxholmsbåten som väntar på mig. Kryper ihop på ett sätt, tittar ut på skärgården som sakta börjar få ett soltäcke över sig. Somnar sen på min ryggsäck med lurarna i och tänker bort att jag åker ifrån honom.
Dessa tre dagar har varit supermysiga. Halv storm blev tv-mys och raggsockar i soffan och 25 grader och sol blev solstol, bad och båttur. Denna sommar alltså, plus i kanten.
