julviva

Undrar om jag vågar vara mer ledsen på sommaren just för att man i övrigt är så lycklig då? Tror i allmänhet att vi har mer tid att känna efter och våga vara ledsna. Eller ledsna är kanske fel ord. Jag tittade i alla fall just igenom massa klipp från torka aldrig tårar utan handskar, tydligt inspirerad av Jonas Gardell igår. Får den där klumpen i halsen, den som gör och hotar att välla ut igenom ögonen istället. Varför jag tittar igenom klippen är så otydligt, jag vet ju med stor säkerhet att jag kommer må just såhär. Att jag vill sträcka ut fingrarna och stryka dem över kinderna där de satt på begravningarna, eller vid en dödsbädd. Kanske vågar jag känna så för att jag känner att jag måste ibland. Låta bli att blunda.