julviva

Pirr trots en förkylning som snart skjutsar mig rakt till vårdcentralen. Vaken fast klockan tickar mot morgon. Livet vänder på sig, skakar av fukten som fastnat i huden, torkas av solen och tänderna blottas under ett leende. Det går ändå bra.

Låg i och för sig avsvimmad på min vårdcentral idag medan jorden försvann under mig. En timme senare och fyra plastmuggar cola så var jag dock på benen igen. Eller ja, på britsen med rosor på kinderna igen. Har tydligen nedsatt lungfunktion och fick andas medicin ur ett rör. Dock inget mer än vanlig förkylning, gött på ett sätt men tråkigt att vara svagast i länet.

Sitter på Statoil nu. Har ätit köttfärslimpa hos mor och far och halvtittat på searching for sugarman. Önskar jag kunde tipsa om den men är tydligen en kulturell bastard som inte kan uppskatta "bra" saker. Min nya grej är att köra fort med bil och hosta slem.

Bestämmer mig snart vart i Sverige jag ska bo. Ska faktiskt bli kul med nya jobbet på Ringen, börjar på måndag! Bara att hålla tummarna att jag inte hamnar på gatan... Meeeen hyresgästföreningen ändrar sig nog snart. Nu ska jag krypa ned i en mysig säng med öppet fönster så mina stackars lungor får ner lite luft i alla fall.

Nej men alltså denna förkylning. Den äter min kropp, lämnar ett skal av mitt forna jag. Och ja, detta eviga gnäll från min sida som säkert bara tröttar ut en redan för använd röst. Ligger i alla fall i soffan hemma nu. Har smugit till mig en av Max tröjor och har pappas täcke om benen. Mamma har ställt fram grapefrukt och ett kilo hushållspapper. Zappar fram till Breakfast Club på MTV. Ren och skär förkylningslycka. Här hittar ni mig i alla fall idag. I mjukisar, med röd nos och grumligt nynnandes till MTV.

*Fått en fast tjänst på 15 timmar på Twilfit i Ringen i Stockholm. Både übernervöst och superskönt!

*Spelat frisbeegolf med Maria, Filip och Michael på Skutberget. Sjukt roligt, oväntat och med tillhörande träningsvärk dagen efter.

*Träffat saknade Julia, Philip och Joanna och bara myst. Fått berätta om livet och fått höra om midnattslopp och mer.

*Suttit på skånegatan i Stockholm men de allra bästa och ätit räkmacka och smuttat på Fredriks öl. Solen gassade och livet var liksom perfekt.

*Sagt hejdå till Fredrik som åker till New York. Fruktansvärt men kul för honom.

Idag är jag så förkyld att jag inte vet jag heter.

Igår åkte jag till sumpan och blev berusad. Både på bubbligt vin och på hela Ramones som person. Supernajs hade vi det med falukorvskäk och idoltittande. Kan ibland vara så himla befriande att träffa en person en inte umgås med så ofta men som ändå känner en så bra.

Idag har däremot bestått av att bota ont i halsen med soffläge och filmer. Har också sprungit mellan tvättstugan och lägenheten cirka tretton gånger men nu är allt rent! Presterade också en middag i form av jasminris och kyckling, det var som balsam för själen. Nu ligger jag invirad i en filt och undrar varför inte känslorna bestämmer sig. Ena stund glad, bestämd, lycklig. Nästa minut, ensam, ledsen, orolig. Ser en luftballong sväva över Djurgården och allt påminner om honom i några sekunder. Minns att jag får ju vara glad. Men vill inte just nu. Kryper längre ner i filten och längtar tills imorgon när jag får träffa fina personer igen.

Träningsvärken idag är inte att skoja med. Fick praktiskt taget rulla ur sängen, knäböja och sen frusta som en häst för att ta mig upp i stående position. Igår gick jag på ABSolution för första gången. Två övningar per block, 40 sekunders köttande och 20 sekunders vila. Jääääklar vad magen skakade vid de sista övningarna (som jag egentligen inte orkade, föll ihop minst tio gånger medan genomsnittlig tant bredvid mig la på lite svårighetsgrad istället). Jag känner mig nöjd i alla fall, hade ju rott lite innan och avslutade med uppförsbacke på bandet som en bitchslap för låren. Dessa endorfiner alltså, precis vad jag behöver just nu.

Ikväll blir det dock vila! Ska hem till Ramones efter jobbet och tänker mig att vi sänker en vinare ackompanjerat av massa snack och minnen av en viss Sergei. Håller mig sysselsatt med fina vänner och sånt just nu. Var ju på frozen-yoghurt-dejt i Humlegården med sara här och dagen och imorgon är det lägenhetsvisning och träning med jullan. Så skönt.

OBS OBS extra! Veronica Maggios nya låt, Sergels torg, lyssna! Visste att jag skulle älska den innan den ens satte igång. Är ju troget fan.

Jag vann de här skorna från Vagabond på Hanna Stefanssons blogg på metromode. Hur SOFT? När sånt händer måste det ju ändå betyda att jag borde ta ett djupt andetag och låta mig själv le lite. Ungefär lika mycket som när jag kom hem (till Lidingö!!) igår och mamma, pappa, Max och Claes hade fixat skaldjursfrossa! Uh va fint i allt rörigt. Nu blir det jobb och ikväll utemiddag och en del öl förhoppningsvis. Motar bort tankarna lite till.

Vaknar till på tåget, var allt bara en dröm? Nej. Utanför fönstret har mina tallar och granar bytts ut mot unga björkar och några höghus. Mina hörlurar har återigen fått mina öron att ömma men jag vägrar ta av mig dem. Snart Stockholm central. Stockholm. Det är ändå hemma ju, eller? Åker i alla fall direkt till jobbet, ska bli lite skönt med fem timmar i butiken och min bästa chef. Kanske kan hon bena ut mitt liv? Senare ikväll drar jag hem till Lidingö där familjen plus bästa Claes väntar! Nej, jag får inte nog av dem. Vi ska käka gott och hänga och de stannar hela helgen. På söndag fyller ju någon år. Hur jag nu kan göra det när livet snurrar runt som värsta virvelvinden. Jag är i alla fall sjukt tacksam för att ha varit hemma. Hängt med Max, Helena, Veronica, Maria, Lizz och några fler fina. Gosat med en valp, flugit drake i pappas tjocktröja, målat en vägg, ätit sushi, tagit sovmorgon, varit uppe till halv fem på morgonen, hoppat studsmatta, varit på Sats och sånt. Energin är ändå laddad med lite mer och så länge tankarna snart reder ut sig så kommer det börja kännas bra igen tror jag. Söndag är min deadline inför att bestämma vad jag ska göra och vart i höst. Det ni.
Ha nu en fin dag, det är trots allt fredag!

Tänk att jag är här hos min mamma, min pappa och min lillebror. Att jag vågar mig ut i platåskor på en rockabillyspelning med en saknad vän. Träffar en annan på en nattklubb där jag dansar ut allt som är osäkert och tillåter mig att vara glad. Kramas med henne, hon säger som de andra "följ ditt hjärta". Vilket jag kan informera om är jävligt svårt när hjärtat är helt tyst eller skriker så högt att det inte går att uttyda ord. Men jag ler och dansar den kvällen och är faktiskt glad. Träffar ett ex som påminner mig om att jag klarat detta en gång innan, fast ifrån andra sidan. Det här är svårare, men jag måste ju försöka. Åker hem till kompisen från rockabillyspelningen, äter bananpannkakor och ser på tummelisa. Följer med min bror till Arnön och äter hallon från buskar och har stenkastartävling. Går på svettigt kettlebellspass med mamma som får min kropp att kännas oanvändbar i flera dagar. Jag tänker inte så himla mycket, just nu känner jag bara och ibland låter bli att känna. Hela min höst är omkullkastad men jag skulle kunna plocka upp den om jag vill. Men vart ska jag vara och hur ska jag leva? Nu måste det prioriteras att vara nära dem jag älskar men samtidigt är ju en utmaning vad jag letar efter. Pengarna sinar efter min lediga sommar, som jag i och för sig njutit av extremt mycket. Kanske är landsflykt enda alternativet. Jag ska i alla fall vara hemma när min bästa vän fått en roll i musikalen Askungen, det är ett som är säkert.

Jag har fuckat upp mitt liv. Slängt mig själv på gatan, stigit ur min kropp och sen slagit den medvetslös. Jag vet ingenting förutom smärtan, hur ont det gör och hur mycket jag saknar. Hur dum jag känner mig och hur rädd jag är. Minnen, bilder, ord, beröringar. Snart kommer mamma och pappa men då är det också på riktigt, det vill jag inte. Jag vill inte äta någon mat. Vill inte andas någon luft. Jag ska berätta snart min lilla blogg, men jag måste vänta tills jag vet vad som händer. Fast det redan hänt.