julviva

Ska se Twilight nu med bästisarna. Feels great och hela den här helgen har varit svinbra med bakdag, kalkonmiddag, simning och superchill. Har spenderat eftermiddagen med att läsa Kakans blogg och lyssna på Rihanna, känner mig pånyttfödd i min feministiska ådra! Ljuvligt. Nu ska jag köpa popcorn, ha en fin kväll!

Bläddrar igenom mina anteckningar från lektionen i minnesfunktioner. Stöter även här på, så som i andra kurser, fenomenet 15-25åringar. Ser det skrivet svart på vitt (och en del överstrykningspenna) att det är i den ålder vi peakar. När vi är gamla och våra barnbarn kommer be oss berätta något från vårt liv, då kommer vi med största säkerhet berätta något som hände oss när vi var just 15-25. För det är då vi är som fysiskt bäst för allt och för att livet oftast är fyllt med en massa första-gångs-intryck då. Och här sitter jag med en nybakad sockerkaka och med småångest inför grupparbete imorgon, och peakar? Känns lite stressande och jävligt sorgligt för dem över 25 tycker jag. Fast det kanske är då det börjar, som Oskar Linnros sjunger. Ville bara dela med er!

Sitter på Tullys och sveper en varm choklad med obeskrivligt mycket grädde. Har precis avverkat en två timmars engelsk föreläsning om kognitionsutveckling vilket var precis lika flummigt som det låter. Men nu sitter jag alltså här och försöker läsa in mig på lite beslutsfattande och sånt, tenta om två veckor igen så det är bara att köra. Solen skiner idag och klockan är bara halv två. Ska försöka seize this day med att köpa hyacinter, hänga upp min julängel i fönstret och gå en tripp på stan med bästa killen. Gömmer mig för mörker på bästa sätt.

Det kanske löser sig det här, den som lever får se. Känner blodet förflytta sig från hjärtat och ut i lederna igen. Ansiktet slappnar och det första spontana leendet sprids på läpparna så fort jag det henne. Lilla messilina, hon är fin hon.

Ligger i sängen med lyset på. Patric sitter två meter ifrån mig och skrattar åt sitt spel och det är sådär tryggt som det ska vara. Men jag kan inte somna, och jag kan ju alltid somna. Men det är någonting nu, sådär som det är ibland. Som att stå i ett rum fyllt med människor men ändå vara ensam. Eller träffa sina bästa och alla frågar hur man mår och man hinner inte formulera klart i huvudet innan man svarar "nej men det är bara bra".

Jag vill inte gå till skolan imorgon. Jag har spenderat den sista timmen med de engelska artiklarna och den gröna överstrykningspennan och verkligen försökt sätta mig in i serie-positionseffekten. Och det verkar så intressant, jag får bilder i huvudet om artikelmaterial och om experiment. Men sen kommer locket, som bara trycker ner allt och istället fiskar upp den trötta, rädda känslan. Som tycker det är läskigt med ny grupp, nytt grupparbete där det den här gången kanske kommer fram att jag inte är lika smart som de andra.

Och dagarna finns inte mer. Det enda jag gör är att vara i den här 1.60-sängen. Det är natt hela tiden och jag somnar tidigt och vaknar sent. Försöker ursäkta mig själv med att man just nu behöver mer sömn än annars på året. Nu när det är så himla mörkt. Men jag simmade idag i alla fall, bland alla pensionärer tog jag mig från kant till kant och det var ljust under ytan. Och när jag kom hem gick vi under tystnad ner mot Ica men efter halva vägen la han armen om mig och kramade mig tills min puls sjönk och jag lutade mig inåt hans famn. Tänkte att det får inte vara slut, för vem har jag då. Men han klarar trasigt, ett tag i alla fall. Och jag har en hästgnuggis på handleden och glitternaglar.

Jag är så värdelös. Kan inte höra av mig till vänner, inte välja rätt program till i vår, inte koka gröt utan att översalta. Inte få min relation att vara exakt lika spännande som de första veckorna, inte diska rent vinglasen, inte klara av ett enkelt grupparbete. Klarar inte av att jag inte orkar gå ut när novembersolen lyser så jävla starkt den bara kan. Är så värdelös att jag inte förstår mina engelska helvetesartiklar som ska vara lästa och förstådda tills torsdag. Det enda som lyser upp mitt svarta humör är när de rosa byxorna är enklare att dra på sig äntligen. Äter två knäckemackor till frukost trots att det finns rostbröd och apelsinmarmelad. Kokar gröt till lunch, har lite kanel på. November, fylld med sol och de första frostnätterna är ändå så jävla värdelös. Precis som jag just nu, helt jävla ärligt och äckligt värdelös.

Solen skiner, Patric är hemma och jag har en tvåtimmars lektion, rätt soft. Två dagar av frihet innan grupparbetet, I can do this. Ska bara lyssna på Ansiktet cirka 50 gånger innan jag är framme på skolan.. Glad måndag!

Mamma är här i helgen och myser! Igår gick vi på söder och myste och köpte massa fina grejer. Som en träslev, just saying! Köpte kebab i söderhallarna och dreglade över allt gott därinne och ville absolut smaka allt. Sen promenerade vi genom Gamla stan hela vägen upp till centralbadet. Solen sken ju och jag invigde min gula vinterjacka. Centralbadet var fantastiskt, en liten oas i människomyllret med glödheta bubbelpooler och en alldeles grön/blå bassäng att simma i. Vi lyckades slappna av såpass att vi somnade i varsin vilstol, jag ska tydligen ha sovit så djupt att mamma inte kunde väcka mig... Efter besöket drog vi upp till Sibirien och åt soppa på Stockholms mysigare restaurang. Drack kall öl och orkade knappt hålla oss uppe. Trötta och mätta tog vi oss sen hemåt med en påse lösgodis och kollade tre grey's innan vi somnade pang bom. Rätt awedome fredag!

Jag kan knappt öppna ögonen fastän jag snoozat två gånger redan. Drar sen snabbt bort täcket och möter den iskalla luften. Ny kurs, nytt pluggtempo. Den här gången ska jag inte halka efter, jag ska läsa allt i tid och verkligen lägga ner de där åtta timmarna om dagen som man ska! Det är min förhoppning i alla fall..
Jag har köpt en kalender nu, en svart moleskine som är svinbra! Så nu jäkla ska jag hålla koll på allt som händer. Som tvättstugan idag, 90-talsplanering ikväll, äta lunch med Sandra imorgon och centralbadet med mamma på fredag! Great great stuff! Nu måste jag bara ta mig ur soffan...

Nu är det ju såhär att Patric drog till Egypten men sin familj igår. Men jag hänger inte läpp för det utan har veckan fullbokad med mys! Igår kom till exempel mormor och vi har hunnit dricka starköl och kolla på norska barnmorskor på tv. Tyvärr behöver jag åka iväg och göra fem timmar på jobbet idag men förhoppningsvis går det fort och imorgon är jag hel-ledig! Lite cash är ju inte fel i dessa tider heller..
Hej hopp, så glad att hon är här!

Det förra inlägget skrev jag för någon vecka sedan, men har varit ute internet sen dess och inte kunnat publicera. Men så idag fick det komma upp. Idag har jag skrivit tenta, firat 18 månader tillsammans med bästa och ätit lunch med Anna på Odenplan. Ligger i sängen och lyssnar på vinden som är som en liten ministorm utanför fönstrena. Känner mig lite rastlös, oktober har bara flugit förbi på grund av den här kursen, galet! Och nu är jag liksom ledig hela imorgon! Och på lördag kommer mormor efter några timmars jobb för att hålla mig sällskap när Patz drar till varmare breddgrader. Tror absolut att det blir en fin helg som imorgon ska invigas med pizza, öl och lite sköna tjejer här hemma. Sånt jag gillar. Nu är det nog i alla fall dags för lite grey's.

Ikväll hittade jag de här lapparna i min bruna ryggsäck. Knöliga, sköra men med massa av minnen ifrån stöten. Alla skriva på hushållspapper eller toapapper på trestoltopp och kanske kronliften. Om hur jävla svårt det var att bli kär och hur jag förnekade det genom att kalla Patric för kompis. Jag trodde att förhållande betydde att mina händer skulle bakbindas (har faktiskt skrivit exakt så) och att all min vunna frihet skulle försvinna.
Det står också om hur det känns att krypa närmare någons kropp på skotern halv nio en morgon när man är så himla ledsen. Och på något sätt förstår killen på skotern det och kör i guppen och extra fort och adrenalinet pumpar i ådrorna när man lämnas på Kron.
Det handlar om hur det känns att vara en familj där uppe, alla man hänger med. Hur man är rädd att någon man inte klarar sig utan kommer bli den där personen man träffar en gång i halvåret. Och ja, det blev så. Även om Vendela, Matilda och Sabina alltid kommer ha en speciell plats hos mig.
Jag gillar de där lapparna, de får hänga med ett tag till. Nu ska jag och min stötenkille sova tror jag!