en strimma hopp.
Det kanske löser sig det här, den som lever får se. Känner blodet förflytta sig från hjärtat och ut i lederna igen. Ansiktet slappnar och det första spontana leendet sprids på läpparna så fort jag det henne. Lilla messilina, hon är fin hon.
Kommentarer
Postat av: jess
Wiho äntligen har jag lyckats nästla mig så långt in i ditt hjärta att jag får ett blogginlägg med en fabulös bild. Mission complete <3
Trackback
