julviva

Jag saknar internet så sjukt mycket. Måtte dessa internetfria dagar gå fort!!!!

Klockan är 10.01. För ganska exakt tolv timmar sen bestämde sig jag och Fred att åka till akuten med trötta, svimmande Julie. Vi kom hem för cirka fyra timmar sen, med rådet att äta och dricka mer. Ibland suger akuten. Natten har gått i vågor, från att sitta på helspänn och se nålen sättas fast i Julies arm till att två timmar senare sitta och trött-skratta åt allt i världen. Till naturligtvis också trött-dippen där vi alla kände oss döende till timmen innan vi åkte hem då trötthetsgränsen var bakom oss.
Och nu har jag sovit tre/fyra timmar och ska köra fem timmar själv på Twillan. Vetandes att bästis ligger hemma med åtminstone lite nytt te, frysta hallon och soppa som Fred kan värma. Behöver jag säga att jag kommer somna så fort jag kliver innanför dörren sen? Men det är det värt.

Är så allvarligt trött att jag seriöst funderade på att utesluta tandborstning och obligatoriska candycrush-spelandet. Men efter ett oljebad är jag nu alltså redo att sjunka ner i mina silkeslakan och låta kroppen vila. Har varit några intensiva dagar och har längtat efter mina älskade tio timmars sömn per natt. I morgon är det träning på kvällen igen, har precis låtit träningsvärken komma ikapp så är inte överdrivet pepp men förhoppningsvis styr det upp sig. Undra om det är jag och 29 singlar på det passet med tanke på dagens tema? Alla hjärtans dag, kanske ingen superviktig dag, förra året missade vi den till och med. Blev påminda av ägaren till hotellet vi bodde på just när vi kom hem efter att ha käkat. I morgon kommer dagen dock vara mer etsad i huvudet.

Men nu kommer sömnen och efter terapin idag är det bara att ta tag i mig själv och sluta gnälla. Vad vill jag göra i sommar? Vad får mig glad? Vilken mat gör mig pigg? Vill jag lämna Stockholm?
Låter drömmarna försöka bena ut det under dessa kommande ljuvliga tio timmar.

Jag är en ganska intensiv tjej, relativt glad och upplevs förhoppningsvis som ganska positiv vis första intrycket. Jag har inte svårt att skaffa vänner, tvärtom har jag lätt att öppna mig för nya människor och lust till att lyssna på sagan om deras liv. Men jag är intensiv. Jag är där jag är, med det umgänget. Ta Stöten som ett exempel. De där tjejerna kom mig så himla nära, jag älskade dem, älskar dem. Har nog aldrig gråtit så mycket över en vän som när jag lämnade dem.
Och nu träffar jag dem en eller två gånger per år. Vi är på olika platser, lever olika liv. Jag räknar dem fortfarande som några av mina närmaste dock, utan att för den skullen köpa en biljett och åka till Kalmar, Alperna eller Göteborg.

Jag tror jag har lite under 500 vänner på Facebook. I verkligheten så blir en fest jag bjuder in till ganska tom. Kärnan kommer, Julie, Sara och Fred. Men kanske har jag valt att bara vara nära dem, eller är jag svår att älska? Jag öppnar mig, eller gör jag?

Jag har en kärna till, en kärna man i min ålder kanske är mer distanserad till. Mamma. Hon var här hela förra vecka och jag hängde med henne varje dag, vi går ut, tränar, fixar, lagar mat. Precis som många andra blir jag ibland så trött på henne att jag blir galen, men samtidigt väljer jag hennes umgänge över många andras. Pappa. Han kom igår och han, Claes och jag rensade ur ett förråd som var helt enormt. Jag skrattade hur många gånger som helst, och även han är en nära vän. Morbror. Jag bor med honom, vilken ytterligare förklaring behöver ges? Han är min klippa här och Stockholm utan honom är mycket mörkare. Mormor. Vi hör av oss varje dag, mail eller telefon. När vi ses pallar vi rosor, pratar familjehemlisar och skrattar.

Är jag blessed eller bara rädd för den riktiga kompisvärlden? Jag antar att framtiden får visa, som så ofta. Så länge åker jag till de små kompisarna i Bromma.

Idag fyller min mamma år och för första gången på länge kan jag fira henne för hon är här hos mig i Stockholm. En av de absolut viktigaste personerna i mitt liv är hon, har alltid varit och kommer alltid vara.

Först när jag fyllde 18 gick mamma upp till 100% på jobbet igen efter att ha jobbat 75%. Det var viktigt för henne att vara hemma med Max och mig och alltid finnas till hands, något jag tror vi båda mått bra av och faktiskt uppskattat. En bullmamma i alla sorters positiva ordalag men som också slet med en utbildning när Max och jag (och självklart Bullen) bråkade i bakgrunden.

När mamma var yngre jobbade hon med att köra turisttåget på Gotland, hon pluggade socionom i Umeå och satt öga mot öga med svårt kriminella i sin nya yrkesroll. Hon åkte också på midsommarfest i Värmland en sommar och råkade på en knäpp men ganska kul värmlänning, han heter Pär.

Jag blir alltid glad när folk säger att vi är lika. Hon är vacker på både utsida och insida. Ikväll ska vi bada och njuta på centralbadet med Claes och Patz. Sen blir det soppor och förhoppningsvis massa öl i Sibirien.

Jag älskar dig! Grattis på födelsedagen, njut så länge du kan, nästa år blir du 50 och du vet att din familj inte låter dig slippa undan fest!

Hej världen. Blogg-appen valde att gå mig till mötes äntligen. Så mycket jag velat dela med er, märker, träningsskor, bioförälskelser, vänner, ett nytt satskort, yoga, mamma här osv. Och nu istället ett virr varr och en bild från i måndags när jag och Sarvin hängde på skolan med vår utvecklingspsykologi. Mina tankar snurrar snabbare än humlor runt glass och imorgon är det fredag. Har en pirrkänsla i kroppen, hoppas den håller i sig!

Det går inte att blogga.

Jag är hemma idag. Kroppen värker, snoret rinner och mina tinningar pulserar av en ostoppbar huvudvärk. Det dåliga samvetet gnager små flisor av mig. Tänker på mina kollegor och barnen, som idag får nya vikarier att testa och busa med. Hatar att behöva vara hemma.

Har i alla fall försökt göra det bästa av det hela genom att äta apelsin och knäckebröd och sova massa timmar så att kroppen får en chans att ta igen. Låter fönstret stå halvt på glänt för lite frisk luft och för att få höra vågorna på Östersjön och de modiga vårfåglarna som snart kommer bli kalla igen. Läser Blå Koral av min favoritförfattare och ska snart orka diska, bara någon timmes mer sömn och en huvudvärkstsblett till. Behöver orka fyra timmar på Twillan i morgon innan jag åker till Örebro för att sova på en madrass med min älskade.