julviva

En av de grejerna som fick mig att faktiskt flytta till karlstad (för precis nästan ett år sedan!!!), som inte var min älskade M, var ju närheten till min familj. Att stöta på Max i badhuset och tävla en längd, det är inte fel alls. Eller som igår, gå Rudsspåret med mamma och sen titta på Bonde söker fru ihop. Eller när pappa och jag ligger utslängda på varsin soffa på Arnön och ser vem som somnar först. Det är inte alltid roligt dock. När de mår dåligt, eller de inte har det så bra eller bråkar eller whatsoever så vill jag flytta långt bort igen. Att bara ses en helg varannan månad gör det till något så speciellt och mysigt liksom. Man maxar allt det bra och skjuter på det dåliga.  Men det är ju inte så familjigt kanske. Jag gillar nog det här ännu mer. Träffa dem varje vecka.