Ett fel närmare rätt.
Mitt skal är tunnare än någonsin. Minsta vindpust letar sig in och krackelerar något som sänder ut smärta och oro i hela kroppen. Kanske inte en vindpust ändå. Kanske handlingar och ord är mer ärligt. Varför så känslig plötsligt? Blir det värre med åren? Varför kan inte jag ha en fjäderdräkt som gäss, som vatten bara rinner av.
Går ut i köket och luktar på tröjan som är hans. Den gamla parfymen han hade i Fjällbacka när vi träffades. Det känns tryggt.
Kommentarer
Trackback
