julviva

Nej. Jag skriver nu från en sliten skinnfåtölj med Bero i sjukhussängen bredvid mig. Han ligger i sin landstingetskjorta, droppet i armen och med en ny lock i luggen efter sin desinfektiondusch. Han tittar på TVn, pillar på läpparna som är lite torra och har ett streck ritat på höger sida av magen. Jag har lite choklad med mig och han vill kyssa mig efter att jag ätit den eller att jag ska blåsa honom i ansiktet. Han har inte ätit på snart två dygn. Snart dags för operation. 

Vi spenderade natten här. Jag låg sovandes på hans bröstkorg när doktorn kom in för sista gången vid halv ett. Kröp sen ner i en egen säng och vinkade godnatt till han jag älskar mer än jag egentligen vågar. Han som alltid är stark och aldrig gnäller. Inte tills blindtarmen blir inflammerad i alla fall. Snart åker den bort. Jag kommer ha en del i min kropp som inte han kommer ha. Min bror och han kan jämföra ärr. Även om Ms ärr förmodligen och förhoppningsvis inte går att jämföra med Max 16 stygn. Fina Sanna tog mitt pass på jobbet och jag får sitta bredvid och andas chokladandedräkt på världens bästa. Han får mig att skriva. Blir galen på mig själv för hur han för mig att känna. Kommer kanske gilla honom mindre om jag får ta disken en vecka framöver dock. Men det får det väl vara värt.