julviva

Har ni sett att det cirkulerat en nyskapad modesajt på Facebook och ute på reklampelare? En modekedja som kallar sig själva Miss Skinny för att de bara kommer ha storlek 32 i sitt lager, alltså size zero. Jag har väl ungefär kräkts över det här och inte ens kunnat skriva något för jag blivit så ledsen. Det var liksom inget hymlande, det är bara när du är smal som du är lycklig och vacker. I ALLA FALL. Surfade in på HPs blogg nu och såg att det hela egentligen bara var en reklamkampanj för föreningen Frisk och Fri som jobbar mot ätstörningar. Gillar det SÅ mycket. Tycker att ätstörningsdebatten får så mycket skit i modevärlden. Vadå, påverkas du av hur smal en skyltdocka är eller hur smal en modell är? Eh, ja. Som att vi skulle lärt oss att stå emot det budskap de skickar rakt in i våra ansikten. I alla fall (min bästa start av meningar), när en klickade in på Miss Skinnys hemsida idag flippade den över till den här videon...

 

 

Tycker faktiskt att den är grym. Att Nina Åkestam, Sandra Beijer, Kitty Jutbring och Klara Zimmergren skulle producera något dåligt ihop är ju dock relativt otänkbart ***idoler***.

 

Jag har haft ätstörningar till och från sen jag var kanske 16. Hade en när jag gick i fyran också men det var mest för att jag hade satt ett popcorn i halsen och vägrade äta pga ville inte kvävas och dö. Pågick rätt länge dock. I alla fall (!), första gången det verkligen märktes var i ettan på gymnasiet. Jag hade precis kommit ur mitt förhållande med Andreas och blivit ihop med Johan. Jag hade fjärilar i magen och ville äntligen kontrollera min kropp. Jag började träna mer och äta mindre. Dock knappt medvetet. Den gången slutade det med att jag svimmade på en idrottslektion, mamma fick reda på allt och jag blev utestängd från Sats. Först då kanske jag upptäckte hur svårt det var att faktiskt äta, jag plockade ju alltid på mig mat men sen orkade jag bara aldrig äta upp. Gud så jag kämpade och tillslut gick det lättare igen. Men sen dess har det alltid varit lätt att halka tillbaka, att sporras av att det är så himla lätt att gå ner i vikt. Det är bara att sluta äta helt. Och visst, kilona rasar men det gör också humör och prestation. Och räknandet gör mig galen. Åt chips hos Julia igår, då blir det ingen lunch idag. Hemliga tankar. Vill se ut som de där übersmala victorias secret-modellerna. Jag väger mig varje gång jag är på gymmet, både innan och efter mitt pass. Jag är beroende av speglar och av att granska och jämföra min egen kropp med andras.

 

Nu är jag inget riskfall eller lider av en ätstörning. Jag har heller aldrig blivit diagnosticerad med anorexi eller bulemi. Jag har bara haft svårt att hålla en jämn balans. En vill ju vara smal som alla andra eller hur? Det är dock en bra grej med att bli lite äldre, nu för tiden käkar jag baaaananazmycket och klarar av känslorna efter ganska bra. Svårast är väl i den där åldern där jag var. I alla fall (!!), jag tycker att tjejerna varit grymma som gjort hela den här kampanjen och jag är så glad att fokus återigen riktas mot denna debatt. Stay cool liksom, precis som du är.