julviva

Drar iväg till gymmet, är taggad, ska bli kul att dansa! Lite oroad över bröstkorgen som gör ont efter cykling men har ju tagit den där Brikanylen så det kommer säkert gå bra. Kommer dit, låser in grejerna i skåpet, fixar en hästsvans. Det får duga fastän alla babystrån står rakt ut men jag ska ju ändå bara svettas. 

Går in i salen, vi är ganska få. Musiken börjar, inget jag känner igen men det får gå. Koregrafin börjar, jag är värdelös som alltid tills jag slutar titta och bara lyssnar istället. Dansar en kvart, blir svettig och glad. Stegen sitter, det är kul och fan vad skönt att äntligen träna.

 

Trampar snett. Faller ihop. Skriker. Foten är stukad. 

Får hjälp ut av en jättegullig kvinna som även erbjuder sig att bära mig men jag hoppar ändå snällt på ett ben bredvid henne till soffan i receptionen. Där tar repan-personalen vid och jag får kyla på foten och sen ett tryckband (MEN AJ SA JAG). Samtidigt svettar jag ner skinnsoffan jag nu ligger i och funderar på hur jag ska komma hem. Får i alla fall hjälp upp på cykeln, ska cykla med vänsterfoten hem endast...

 

Kommer till Ica typ. Orkar inte mer, det pulserar och jag är svettigare än någonsin. Lägger mig på en bänk, ringer runt till alla i Sverige men får höra att jag är klen. JA MEN OKEJ. Jag har inte supermycket vana på det här området och det gör ont. Kan väl erkänningsvis erkänna att jag är lite töntig men ja ja. Börjar i alla fall cykla igen, 30 meter ungefär. Vid coola killgänget med tillhörande cigaretter i mungipan och pitbull vid fötterna får jag kliva av och börja hoppa på vänsterbenet och med cykeln på högersidan upp för Sveriges brantaste backe. En kille bryter sig ur gänget och kommer upp och hjälper mig. Tar cykeln i händerna och låter mig stödja mig på hans axel. Han är gullig, frågar hur det är, hur det gick till och berättar om egna anekdoter. Jag skrattar lite, skäms ändå över svetten, träningskläderna och smärtan över en stukad fot. På toppen av backen frågar han om han ska  följa mig hela vägen hem, det behövs inte säger jag och så vinkar jag. 

 

Samma kille har jag en gång bevittnat blivit slagen och sparkad på Ica den kvällen som kniv- och pistoldramat var (ingen vet ju om det är sant förutom de själva och tanten som skrek "PIIIIIIIISTOOOOL"). Han var fin i alla fall och jag tog mig hem. Nu har Danny precis varit här och lindat min fot igen och tagit en kopp te. Foten är för alla som bryr sig mindre svullen. Over and  out.