hud mot hud.



Vi står och diskar. Jag med diskborsten i högsta hugg och han med handduken mellan händerna. Vi är tysta, lyssnar på våra vänners röster. Det är varmt och ångan från diskvattnet stiger upp och gör mig rosig om kinderna. Vi har skärpt oss. Pratar inte med varandra, ser inte in i varandras ögon. Så sträcker han sig över mina armar och ska fylla upp lite mer vatten. Mitt i rörelsen stannar han upp lite, stryker sin handled mot min handrygg. Allt försvinner, allt hår reser sig och Sveriges största leende tar form på mina läppar och knuten i magen blir både större och mindre på samma gång. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0