"Hon var den som alltid sprang fram och tillbaka, tycktes aldrig finna någon ro."
Hittills idag har jag:
1. Missfärgat ett par puderrosa trosor till den mindre mysiga färgen askgrå.
2. Ätit kantarellmacka med pappa.
3. Hängt upp fina bilder ovanför mitt köksfönster.
4. Duschat en halvtimme.
5. Fortsatt att tänka på livet. Alltså på riktigt så tröttar det ut mig. Men som jag sa till DJ igår så kommer jag ju se tillbaka på den här tiden om tio år och vilja bitchslapa mig själv för att jag typ inte njuter av ovissheten. Världen ligger helt öppen osv. Möjligheterna är oändliga, chanserna mina att ta. Kan skriva bok på ämnet.
Mitt senaste dilemma är om jag ens har ett intresse. När jag tog upp frågan med pappa igår sa han bara "nej du vill ju bara sitta här" (ska tilläggas att pappa är djupt oroad över att jag typ inte vill bli jurist, tjäna 50 lax i månaden och äga tre segelbåtar). Tycker dock hans uttalande var lite orättvist. Visst, chilla är en av mina favoritgrenar men jag är ju också en rastlös människa som behöver hitta på saker 24/7. Åter till intressen i alla fall. Jag försökte komma på något ja brinner för. Kom på feminismen. Kvinnorättsfrågan ligger mig ju extremt nära hjärtat och tidigare har jag ju till och med varit med och påverkat världen lite med mitt commitment till underbara tjejjouren. Men frågan är fortfarande där, kan jag jobba med det här? Kanske faktiskt.
Annars gillar jag att bada, jag gillar viss kultur (typ film och litteratur, möjligtvis får jag räkna in musik även om JB ingår i mina spellistor), jag gillar hundar, jag gillar barn, jag älskar att dansa, jag gillar att åka båt. Alltså. Är livet kört eller?
Jobb nu i alla fall!
