en regnjacka och en bekännelse.


Letar igenom mina mobilbilder efter en bild på denna underbara jacka som idag pryder min kropp pga regn då. Det är bara det att det inte är så lätt att titta igenom mina bilder längre. 

Bara för att beslutet var mitt behöver det inte betyda att det var lätt eller att jag inte saknar. Tro mig, jag tänkte över just det där beslutet så mycket att jag glömde äta, dricka eller nästan andas. Jag gav det allt. Jag försökte. Jag ville. Det gick bara inte. 
Julia hämtade mig på en klipphäll i skogen fylld med vassa barr, glasbitar och kottar den eftermiddagen. Jag kunde inte gå. Jag skrek och jag grät. Det var inte lätt, vad ni än tror. Det var säkert lättare för mig. Men det var inte lätt. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0