en första frostmorgon.
Ligger i mamma och pappas soffa i Karlstad. Ser solen gå upp alldeles rödgul över grannhusen. Snart kommer den värma upp frosten jag nyss trampade på. Tina upp de två minusgrader som termometern visar på. Jag är sämre idag. Magsjukegrejen resulterade i noll matintag vilket i sig resulterade i magkatarr. Känns som den sjukaste hösten på länge och det gör mig så himla deppig. Skönt att jag på något sätt förutspådde detta och följde med pappa hem igår.
Jag sa inte godnatt till er som jag brukar igår. Var fullt upptagen med att ligga i hans hemska skinnsoffa och hans mysiga fleece och vilja säga "det här går nog inte mer". Jag vill visa honom äventyr, pirr och awesomeness men vad han får är mig i stora lånade tröjor, ätandes ris framför modern family. Hellre lämna än lämnad tänkte jag självdestruktivt med en smått darrande underläpp. Som tur är så är han smartare än mig. Som tur är kan han berätta att känslan av osäkerhet och rädsla är också en del av att vara kär. Som tur är lät han mig inte avsluta något vi knappt börjat. Som tur jävla är.
Snart kommer mamma med nybakat bröd från nya Stenugnsbageriet! Ska försöka få i mig lite för att få upp energinivån från noll. Gänget, det är torsdag, seize it som det så fint heter.
Kommentarer
Trackback
