min aska blir till lava.

Sitter på t-centralen med huvudet i händerna. Det känns som om jag gått in i en svart vägg. Jag orkar inte röra mig en millimeter, benen bär mig inte, hjärtat slår för sakta. Alla jag älskar känns långt borta och hela framtiden jag målat upp som en slags nirvanavärld känns som som om den blåser bort. Jag vill snyfta, skrika och slå. Är på så jävligt dålig humör och vill inte ha någon. Vill endast lyssna på Maggios låt låtsas som det regnar och sätta på fejkleendet på jobbet. Det brukar funka oväntat bra. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0