julviva

Varje dag tänker jag på hur det kommer kännas den där måndagen när vi vaknar och bor ihop. Förmodligen kommer han ens knappt hitta ur sängen för att 1. klockan är 05.20 (serri han går upp så omänskligt tidigt) 2. vi kommer ha möblerat om. 3. vi kommer förmodligen legat och pratat till cirka tre på natten och vara fulla/bakis på glögg. Jag undrar hur det kommer kännas när jag sen vänder mig om och somnar om, för att vakna upp tre timmar senare med absolut inget jobb att gå till. Veta att han är där och kämpar på sitt, drar in pengar, kan spara, kan köpa mat, medan jag ligger i sängen och tänker på om jag ska orka gå och träna eller bara se på 7th Heaven hela dagen.

 

Det kommer i och för sig inte hända. Ska försöka ha som mål att söka minst två jobb per dag. Har idag sökt ett jobb som tog två timmar för mig att söka, avbröt i och för sig för potatismoslagande men ändå. Tyckte att de hade en lustig rekryteringssida, fick liksom inte ens bifoga mitt kickass CV utan var tvungen att copy/paste och fixa i ordning (kanske inte låter som det mest jobbiga). 

 

Jag har lite timmar på Twilfit i Karlstad och det gör mig störtglad! Faktum är att jag freakin älskar det företaget och att de som jobbar i Karlstadbutiken är svingulliga. ***Vill ha som nya kollegor***. Minuset är att de timmar jag hitills fått täcker kostnaden för tre korv med bröd, ett bensinresa till och från sommarstugan, ett paket kondomer och en stor julmust TYP. Eller okej, lite mer men ni fattar, det är ingenting jag direkt klarar mig på. Hoppas hoppas hoppas på fler timmar där. Vill ju liksom inte heller göra vad som helst. Vet ju av erfarenhet att jag hellre norpar alla pengar från sparkontot och snålar som värsta smålänningen hellre än gråta kvällen innan jag ska till jobbet/på jobbet/efter jobbet osv. Vid 22års ålder känns det som ett krav att jag även ska trivas med jobbet och inte bara med lönechecken.

 

Om jag får säga det själv är jag en jävligt bra anställd. Gillar jag vad jag gör lägger jag ju ner mig, vinner tävlingar och köper kakor till personalrummet (skonar alla eventuella kollegor från mina hembakade projekt). I Karlstad har jag dock problem med att ens ta mig till intervju (vad hände med mitt kickass CV?). Hitills har jag aldrig varit på intervju utan att få jobbet, hur kaxigt är det? /mvh blyg. Får dock aldrig komma på intervju längre. Nej men gänget nu får det vara slut på gnäll. Ska projicera en bild av den där måndagmorgonen som något jag längtat efter i cirka tre månader, obs true story. Ska få vakna bredvid min kille, det kommer bli fab.