julviva

 

Jag har sett både soluppgång och nedgång idag. Njuter av Stockholms sista dagar, eller mina sista dagar här, genom att spendera hela dagen i lägenheten. Orkar inte med min tjatighet om detta men antar att ge det tid är det enda jag kan göra, och våga skriva om det. Jag hoppar över frukost, dricker tre glas tranbärsjuice. Lägger ner tre skålar i väskan som ska till Karlstad i ett försök att packa, diskar av lunchtallrikarna i ett försök att städa. Spelar piano i tre timmar, sjunger tills mina morgongrötiga stämband äntligen vaknar. Tänker på hur den där kramen kommer kännas på söndag när jag säger "hejdå nu kan vi inte längre ses jämt". I morgon ska jag distrahera mig en stund med dagisbarn i Bromma, längtar och samtidigt inte. Veta att jag nu inte kan krama om dem någon gång i veckan och jaga, leka, busa. Har inte tagit av mig nattlinnet än idag, fast jag fryser. Tänker på att citronerna jag svepte juicen av igår faktiskt hjälpt lite, nedre delen av magen gör i alla fall inte lika ont idag.

 

Igår frågade min kollega hur länge jag och M varit ihop. Tre månader om några dagar rodnade jag fram. Och ändå finns det inget annat än att vara på samma ställe som honom. Jag är kär och jag vill, vi har en plan och jag offrar mig inte. Hon bara log, sa åt mig att jag gjorde rätt. Försöker känna det i magen idag, att jag gör rätt. Var förvirrad igen när Daniel gick i morse och jag sa att vi måste säga hejdå innan jag åker. Han sa "vi ses ju i helgen" och visst, det gör vi ju, min hjärna hinner inte med! Jag längtar så till helgens fast jag låter dagarna gå långsamt. Nu är jag här, där jag snart bott i 11 månader, så länge har jag aldrig bott någonstans i Stockholm ännu. Ännu.