julviva

 

Det finns en annan värld, ett annat jag. Det har det gjort sen den där första gången på asfalten, den där varma sommaren med konstanta tårar utmed kinderna. Ett jag som existerar under discoljuset på ett dansgolv, när jag kliver vattenytan alldeles själv på sommaren, med ett barn ingen av de närmaste träffat i famnen, i min säng med en sån jävla bra sjukhusserie på datorn.

 

Ett jag som jag inte vill att någon ska röra, nudda, sudda bort. Vill egentligen inte ha det, eller vill att mina jag ska flyta samman och bli en enda person. Men jag vågar inte. Ingenting varar för evigt, jag måste ha något kvar om allt det jag älskar försvinner, för det försvinner. Om jag lägger över hela min person, om jag inte längre kan andas utan dem vid min sida, hur ska det då gå? Tvekan.