träning.
Jag har aldrig tränat hårt. Inte ens när jag började gymnasiet och tränade varje dag, för i takt med det slutade jag även äta och orkade därför ingenting. Fick inte vara med på skolidrotten.
Jag var på shape i morse och hela passet brände det. Det sved i ben och armar, axlarna brann och magen skakade. Snart har jag tränat två gånger i veckan i tolv veckor, känns så jävla bra! Byxorna är för stora, magen formas och vågen tickar neråt. Men har jag blivit starkare? Orkar jag göra armhävningar på tå? Nä. Därför antar jag att det är såhär det ska kännas. Illamående, yrsel, smärta - efter ett styrkepass. Känslan av total utmattning som jag alltid försöker undvika. Kanske är det först nu, på pass som box och shape som det händer något med min styrka?
Jag måste behålla mitt psyke. Våga känna smärtan men också säga nejtack till den ibland. Jag är ju världsmästare i att slappa och den titeln är ju inget jag faktiskt vill förlora. Lära mig tillsätta protein till en trött kropp efter ett träningspass, inte bara vatten och sömn. Händerna skakar när jag skriver det här, ansträngningen sitter kvar. Jag väntar både spänt och förväntansfullt på träningsvärken i morgon.
Du är så jävla awesome baby! I sommar ska vi ha träningsdag och träningsvecka och när vi är i fjällis ska vi träna så som jag och fredrik brukar, springa på bergen i terräng och spurta ner för backarna, brottas i skogen och jaga varandra. Det kommer bli så jävla bra och vi kommer bli starka som bara den efter den här sommaren! I september ska vi springa milen, YEAH!
Du är grym!!
