julviva

Minns förra sommaren då vi var sådär nykära så det gjorde ont i varenda ben i kroppen. Då vi fortfarande inte bodde ihop, hur vi nu sjutton kunde överleva det. Därför handlade det om "var sover vi ikväll" och "när kommer du hem". Vi tittade på Glee varenda lediga minut och höll på att lära känna varandra utanför Stötenvärlden. Jag stod utanför Tyrolfönstret och tittade in, ibland på din arbetande ryggtavla och ibland på ditt kaxiga leende när du och Gavin retades med någon. Och så ibland fick du syn på mig och sken upp och kom ut och hånglade upp mig inför alla i hela entrén. Vi gick på pubkvällarna, men tog alltid en taxi hem till dig när pendeltåget slutat gå. Vi behövde bara komma hem fort, fort, fort. Och allting var nytt, jag lärde känna din familj och Felix&Jess. Du hälsade på hos mina föräldrar och tappade den där kofoten med blev tröstad av mamma när ni gjorde risotto. När du kom hem från jobbet och vi var ensamma stod jag innanför dörren och kastade mig över dig innan du ens fått av dig skorna. Och nu är det sommar igen och vi är så vuxna på något sätt, med en sån stor trygghet i vilka vi är, tillsammans. Ibland har jag svårt att fatta att det var du och jag som letade tak över huvudet tillsammans i Asien, eller du och jag som jobbade ihop på branten i Stöten. Men jag är så himla glad för det. Och jag bara kom och tänka på det här när jag såg Stitch, som (utan att du vet om det) jag utsett till vår maskot efter det du lärde mig på stitchspråket förra sommaren. Ohana betyder familj.