julviva

Nu har jag raderat en text om släktmiddagar och en djupdykning inom det ämnet. Det är ju ändå ingen som kommer läsa det utan istället snällt scrolla ner för att se om jag bloggat mer. Nu går jag runt ämnet igen. 

Ikväll var vi ju på släktmiddag på Patrics sida, hans syssling fyllde år. Med på kalaset var kanske 3-4 barn och de var så himla underbara och självklart busiga. Sprang runt och tryckte munnen full med krusbär och kastade ballonger i huvudet på varandra, brottades på gräsmattan, spelade angry birds på pappas telefon och hoppade från knä till knä. En gång landade en liten knodd i mitt knä och vi satt och myste en stund tills de blev alldeles för tråkigt för honom och han ville ner igen. Men några minuter fick jag ha en varm liten barnkropp i knät igen och snusa på lite bebishår innan det var dags för lek igen. Och det underbara med de här barnen är också deras föräldrar som alla är så himla unga för att vara 2012. De är bara så himla coola med det och det verkar funka så bra för dem. Åh vad jag längtar tillbaka till dagis och få plocka upp ett sömndrucket barn från vilan och ta med det in i ateljén, eller ha vattenlek och höra deras urförtjusta skratt när man häller karamellfärg i vattnet.

Jag vet att när jag fick svara på frågan om vad det bästa med att vara kvinna är, då svarade jag: att bli mamma. Något jag fortfarande tycker och står fast vid, något jag längtar efter och ser fram emot när den tiden kommer.  Nu dröjer det nog några år, men en dag ska jag ha ett barn som kallar mig mamma och som lyser upp när det ser mitt ansikte eller hör min röst. 

Nu vet jag inte om ni scrollat ner igen, men då har ni missat något.