julviva

Undrar om jag glorifierar asientiden och alla människor jag mötte där. För inget har känts deppigare än ett regnigt, grått Stockholm just nu. Ska snart hoppa på tunnelbanan till jobbet och står och väntar på Slussen. Stämningen vibrerar, eller är det bara jag som inbillar mig? Kanske är det kylan, måstet att krypa ihop i en jättejacka som gör att folk spänner sig, att ingen skrattar. Jag försöker forcerat le mot alla tills ansiktsmusklerna lägger av och jag övergår till min bok. Två och en halv månad vardag väntar, pjuh.