julviva

Anpassar oss mer och mer för varje dag som går. Patric råkar säga "en kaffe please" på pressbyrån och slätar över med "oj, nu har man varit ute och rest för länge". Går iväg med den potentiella svansen mellan benen... Jag somnar innan jag lagt huvudet på kudden om kvällarna och är alldeles för långsam i affären och egentligen överallt annars också. Jag trodde jag kunde valsa in på dagis och att allt skulle vara som förut. Visar sig att barnen känner sig svikna för att jag åkte och nu försöker testa mig med alla möjliga fula trick. Så träning på jobbet - ja, både psykisk och fysisk. Tur att maten är god (och att jag har superkul under tiden).

Imorgon jobbar Patz sitt första pass och "riktig vardag" börjar. Vi får väl se hur länge det tar innan tvättid, middag, disk och vem som ska bädda sängen blir ett problem. Men just nu är vi väl fortfarande sådär som på de här bilderna, så himla nära varandra, helt beroende av den andra. Åh, vilket sug jag fick efter precis de där ögonblicken på andra sidan jorden. I Krabi på en roofbar och på stranden på Lipe i soldnedgången. Pjuh.