innerst inne: kaotisk vägkorsning och betong
Jag ligger i soffan alldeles själv och tittar på så mycket bättre. Pizzan jag och Richard köpte förut ligger som ett täcke i magen, jag är ledig och patz är lediga imorgon och således borde allt vara himla bra. Känner plötsligt hur den vanliga känslan sprider sig i magen, nervositeten/stressen. Andetagen blir lite kortare och snabbare, magen knyter sig och fingrarna pirrar lite. Jag är inte en person som gör saker halvdant, utan jag vill gärna hinna med allt och prestera på topp. Lite "duktiga flickan-komplex". Den här veckan har gått i ett, jag har jobbat alla dagar hitills och dessutom tränat nästan varje dag. Överallt stressas det, jag skyndar från jobbet till simhallen, jag tar ett tidigt tåg till Bromma och Birkamyntet, jag tittar på klockan när jag yogar, jag stressar för tusan med tandborstningen för att jag inte ska missa så mycket sömn! Det här gör mig helt slut men som tur var är jag ju lite van, så jag har mina knep för att bota detta litegrann:
1. 
Ta soliga promenader och sen krypa ner i ett varmt bad och äta noblesse och läsa bok (inte streama fjorton serier, får ångest när alla avsnitt kommer på söndagnatten nästan).
2. 
Umgås med min familj. Och precis det ska jag göra i slutet på nästa vecka då jag åker ner till Linköping för att fira min finaste bästa mormor som fyllt sjuttio. Vi är bästa vänner och pratar i telefon nästan varje dag vilket är himla najs helt enkelt. Mamma säger alltid att det är jag som kommer ta det hårdast när hon blir gammal på riktigt, tänker inte ens sånna tankar. Ska dessutom bli fint att träffa min lillebror som tydligen blivit stor, gjort sin första seriösa praktik och fått grymma betyg! Festen är liksom hans projektarbete och jag är helt säker på att det blir awesome mat och så :*
3. 
Ha mjukiskläder som det bara går att stoppa om sig själv i och sluta hålla in magen.
4. 
Hitta lappar från patz på sängen när man kommer hem. Känns hur fint som helst även fast jag längtar mest efter hans armar och somna i. Det är nämligen så att oftast börjar jag tidigt och han sent, sen kommer han hem tolv och då måste jag sova. Så vi säger hej, pussas, somnar, säger hejdå. Då värmer lappar.
Kommentarer
Postat av: Maja
Åh, jag vill också ha så fina lappar. Gud vad gulligt.
Trackback
