julviva

instäng i en glasskål. lite precis som det inte fick bli. med lite konstant magont och med lite "varför säger ingen hej på bussen" ångest. ler i sommarvärmen, får kallt tillbaka. öppnar upp igen, som i stöten. släpper in nytt folk, det här kan bli bra, men just nu är processen i början. det kryper i kroppen och smsen är korta, tårarna lite varma. lite för mycket personligt. privat, inte okej snack.

sommaren är verkligen här och det luktar syrener och starkt starkt grönt när jag springer med ipodlurarna hårt intryckta i öronen. när jag sitter med huvudet mellan benen och andas djupt för att återfå andan och hjärtat slår det hårdaste det bara kan, då, då känns det inte längre lika farligt. jag springer ifrån det, eller emot det. skydive nu.