(jag borde packa men det är så uttröttande, bloggar lite istället)
Vet ni? Jag har fått mitt första heltidsjobb, med månadslön och allt, på dagis i Bromma! Dock blir det ju bara en månad eftersom vi åker sen den 1a februari, men ändå. Känns alldeles pirrigt och mysigt att fem dagar i veckan åka pulka, öva upp sitt tålamod och pyssla. Dagiset jag jobbar på är verkligen hur härligt som helst och vi har helt knasroliga barn där. Det är faktiskt inte alltid så lätt dock, trots att de knappt är en tredjedel av oss kan de ibland kännas både större och smartare. Men jag försöker ta det med en klackspark, för tusan vad jag lär mig där varje dag!
En nackdel dock är att det inte ligger här i krokarna utan borta på Ängbyplan. Jag som oftast börjar åtta måste stiga upp tjugo i sex för att hinna med frukost och packning av sjuttifem underställ och sen slänga sig på bussen. Men det går bättre och bättre, jag tvingar Patz att vi ska sova klockan tio-halv elva efter några avsnitt misfits.
Det här gör i alla fall mig till en väldigt glad tjej även om en stor utmaning väntar. Vardag har alltid varit en av mina rädslor och nu kommer det bli femdagars vecka i fyra veckor. (jag vet att det låter lite, men ändå). Jag tror dock att det kommer vara bra träning och så får jag väl bita ihop. I januari har man ju varit ledig ett tag också och som sagt, Borneo väntar där i slutet.
Det här innebar ju dock att jag var tvungen att säga upp mig från McDonalds, något som faktiskt var svårare än vad jag trodde det någonsin skulle bli. Men jag inser att jag kommer sakna jargongen, killarna i köket som ALLTID tar hand om mig och tjejerna i kassan som man blir galen på under rusch men som är underbara på rasterna. Det känns sjukt skönt att veta att det finns kvar när jag kommer hem. Men just nu är det också skönt att ha sagt upp mig, för det innebär: ett steg närmre Asien.
Kommentarer
Trackback
