julviva

Det låter som om det flyger flygplan precis ovanför mitt tak. Men egentligen är det nog bara i mitt huvud. Jag oroar mig lite. I morgon är "sista" dagen på länge i min vardag. Jag har vant mig vid att kunna träffa min kompisar sent om kvällarna, hänga med dem i en kö i 45 minuter på telia och att spontanäta lunch med dem på konstiga tider. Jag tycker det är så knäppt ibland att man ska göra saker man inte har lust med eller saker man mår dåligt av. Nu låter jag så bortskämd. Men jag tror att jag njuter så mycket av livet, att jag ser det tragiskt att fylla det med jobbiga saker när det kan vara fint. Fast, jag tror det blir fint att komma bort lite. Det måste det bli. Och jag ska jobba upp min blodtörst för pengar, jag tror den är viktig. Sen, direkt när jag får lönen, ska jag köpa något fint och sen poff - in på sparkontot. Sen är det bara att leva igen. Visa lite vilja nu julia.