när man ler anstränger man femton muskler i ansiktet. det är ju i alla fall positivt.
lyssar på detektivbyrån och det är nostalgi som tusan det. Tänker på december förra året, då vi läste om sekter i religionen, men egentligen bara satt i multimedia och tittade på julkalenders avsnitt om och om igen. Vi skyndade oss till skolan i början och satt sen och såg om dem hela dagarna på rasterna. åh, ibland saknar jag gymnasiet sjukt mycket.
Kommentarer
Trackback
