julviva

Mamma, pappa och mammas tjejgäng var på Nationalteatern i Göteborg. Mamma var höggravid men hade ändå två veckor kvar att bära på mig. Alla såg verkligen fram emot konserten och vissa hade förfestat så det stod härliga till (pappa). Precis när första låten börjar spelas går mammas vatten och hon fattar ingenting.

"pär, jag tror vattnet gick" hinner hon säga till sin make. Pappa tittar på henne med en lustig min och försvinner sen. Försvinner alltså. Haha, i like it. Tillslut kommer han tillbaka.

"var bara tvungen att lyssna klart på den här låten". De tar sig mot utgången och mamma sätter sig sedan vid ratten.

"du vet att du måste köra hem först va?" säger pappa. Han hade nämligen packat en väska med smörgåsar och kaffetermos till sig själv in case of this. Slutligen landar de på sjukhuset och tio över sex på morgonen föds jag. Fem timmar står en bakfull Anna Ymsjö (då Nilsson) och håller i mig, jävligt stadigt för att ha kastat sig in på en spårvagn för att få träffa mig. Hon var den första utom familjen som höll i mig (och alla sjuksköterskor och sånt mm.).

Och det är henne jag bor hos. Anna, hennes make och två tonnårssöner John och Albin. That's my second family!