julviva

Musik. Himla fint påfund och jag älskar hur det följer mig vart jag än går. Ändå kan jag inte påstå att jag är en av dem som svär sina liv till musiken. Jag trodde liksom att jag kunde klara mig utan den. Men nu, i två dagar, var jag utan iPoden (eller ja, urladdat batteri) när jag pendlade mellan jobbet och hem. Det var sjukt tråkigt. Tomt, lessamt. Och i somras, när Oskar Linnros platta nästan spelades sönder hemma hos mig. Och jag insåg att jag tillslut kunde varje textrad och kunde sjunga med fullt ut på hans spelning på Arvikafestivalen. Då blev jag mer beroende. Jag ville ha mer. Och nu har Håkans nya kommit och det är helt galet Håkan. Och i natt ska jag med extremt trötta ögon och med många lager täcken och filtar ta mig igenom hela Daniel Adam-Rays svart, vitt och allt där emellan. Googla varenda text, läsa igenom och sen lyssna. Ta in. Ibland älskar jag musik. Bra musik. Dessutom har jag ju nu ett nytt favoritprogram på tv, Så mycket bättre. Inte bara faktiskt för att vinjetten är någon alla går och sjunger på utan också för att det är så jävla rakt och fint. Sen i kväll är jag till exempel kär i Petter och ska någon dag begrava mig i hans gamla musik och verkligen lyssna.