julviva

klockan tio i fyra på morgonen. jag är äntligen hemma. ligger med iskalla lår emot varandra och sprucka helvetesläppar. Jag tappade bort min biljett till garderoben och min jacka. Det fick mig att stå i kö i en timme. Jag grät hela tiden. jag grät så att jag trodde att vakterna skulle hjälpa mig i förväg bara för att få ut mig. Så blev det inte. jag fick min jacka sist av alla. All personal stod runt mig och väntade på att jag skulle beskriva den rätt. Sen grät jag påvägen hem. Såg till att tårarna blev till ett jävla iskallt lager i ögonvrån och stannade nästan på bron för att det blåste så kallt rakt igenom mina kläder. Önskar så himla mycket att jag nöjt mig vid hej, att jag hållit hårdare i mina vänners händer och att jag insett att en heineken till inte löser några problem. Vill inte vakna upp som jag dagen efter. Vill vakna upp  som jag igår utan ett jävla helvetes dyft med hopp om kvällen. Nu är klockan fyra på morgonen och jag önskar allt var annorlunda. Så här blir det ibland, det är inte lätt att vara nitton.