julviva

det hällregnar verkligen ute. jag har dansat mig svettig och ligger nu i sängen och läser igenom mina gamla blogginlägg.

det slår mig hur jävla mycket vi utvecklas

vilken annan människa jag är nu

jag är så jävla glad att jag hamnade där jag gjorde, att jag gick kvar i min klass när det var lite kritiskt, att jag lärde känna de personer jag gjorde.

När jag började gymnasiet visste jag i princip tre personer som skulle på SÄG. Kändes relativt jätteläskigt och hur stort som helst. I dag hälsar jag på nästan alla i korridorerna och vet vilka 80 % av alla treor är. Och det känns underbart. jag är en social människa.

Det fanns tider när man ville lägga sig ner och dö när måndagen närmade sig. Nu i tisdags dock, suckade många när vi skulle få vara lediga, man vill ju spendera resten av tiden med klassen!

För vi kommer spridas som vinden. Vissa kommer vi aldrig mer se i hela våra liv, fastän de nu är en så jävla stor del av våra liv.

De som vi står allra närmast, gör vi det för att vi har skolan gemensamt? Kommer flyttar, nya utbildningar, resor och förhållanden komma emellan det gamla? Kommer vi glömma?

Jag tror aldrig att jag kommer glömma min gymnasietid. Kommer minnas mitt tjejgäng, kortspelandet, klassfesten hos jakob, spmfesten (som spårade), studentfesterna, avslutningen i tvåan, pysslet innan jullovet, klassråden. Älskar min klass. Älskar att jag gjort som jag gjort. Är glad över det som varit, och det är väl typ förutsättningen för att lyckas där ute. För det gör vi.

Nu sover vi och sen njuter vi lite, eller jag gör det i alla fall.