julviva

Det är konstigt hur saker kan bli. Jag tyckte att jag fick ett löfte om vår och bra tider. Jag snörade på mig conversen, peppade och tyckte allt var kul.

och nu, nu orkar jag inte ta mig upp ur sängen eller ut utanför dörren, världen känns så omöjlig i alla fall.

En årstid behöver inte betyda ett säkert kort, kroppen slutar aldrig förvåna en.

Jag känner mig maktlös. Hur jag än försöker så går det inte att planera, prioritera och plugga. Tar tag i saker när det redan är försent och är aldrig förberedd nu för tiden. Ingenting blir gjort och jag orkar ingenting. jag som annars är en väldigt kreativ och engagerad människa.

men

Jag försöker tänka såhär, att det är okej i perioder. För lika fort som det blev såhär kommer det ju ändra sig tillbaka igen? Jag behöver bara ta det där första steget och sen flyger jag vidare.

Men just idag, och igår och imorgon förmodligen, så ska jag ligga här i min säng, plugga lite försiktigt och kanske kanske unna mig en pizza helt på egen hand sen.