julviva

klockan är tjugo över tolv och jag har inte gått upp ur sängen. jag har ont i huvudet och jag känner mig jävligt ensam. allt i går var bra, men jag har ingen aning om vart det blir av alla, jag hann inte fråga någon. Ändå dissade jag dansgolvet helt, bara för att kunna gå runt bland allt folk jag känner och bara vara bland dem. och bra saker hände, men fan va ensam det är idag. aldrig mer säg, aldrig mer spm3b. nu börjar det tuffa.