julviva

tänker på pirr i magen, på nya erfarenheter, på en kopp te i min muminkopp.

Vet inte riktigt vad jag ska och kan skriva nu längre. Allt kommer ut som såpbubblor och jag lämnar ordet till bilderna i stället. Och på en låt som jag lyssnar på när jag kryper ner under täcket och tittar på regnet på balkongen.

Vad räknas som verkligt nu, gills igår? Eller är allt som klassas som dimmigt i huvudet, bara en illusion?

Känns som att sväva löst, som att inte ha något fast att hålla fast sig i. Men det kan vara bra det med och jag är glad för allt som hänt de här dagarna. Verkligt eller inte, yeah.